2021 vann Jonathan Thorsell Stockholm Marathon i regionens rullstol. Nästa lördag, den 3 juni, går årets upplaga av loppet. EP träffade Thorsell för att höra hur förberedelserna sett ut inför årets lopp. Men det blir inget maraton för Jonathan i år, istället satsar han på löparbanorna och sprint.
– Jag får nästan göra dig besviken. Men jag har nästan helt gått över till sprint nu. Det blir väldigt lite distansträning eftersom att jag behöver bli bra på de här explosiva delarna som krävs. I juli kommer jag att köra de första SM-deltävlingarna och sen är det ju Paralympics nästa år som jag verkligen ska försöka göra allt jag kan för att kvala in till. Det betyder att det inte blir något Stockholm marathon i år iallafall.
Förra året var planen att köra Stockholm Marathon men skador stod i vägen. Jonathan fick ett trycksår som gjorde att han knappt fick sitta i en rullstol på 10 månader. Då blev det verken sprint eller maraton, istället fick han ligga på mage och låta såret läka ut.
– Jag låg på mage 22 timmar om dygnet fram till februari i år. Det var drygt. Dels tappar man mycket form, men man tappar allt annat också. Det var tufft. Det enda man kan göra med ett trycksår är att vänta på att det läker, säger han och fortsätter:
– Jag har haft massa skador tidigare. Men det var överlägset jobbigaste skadan jag har haft. Det är så odramatiskt när man får det eftersom jag inte har någon känsel så har jag ju inte ont eller så. Jag har inte varit hängig ens. Men tio månader är långt tid att vara utan träning och allt annat.
Men nu är Thorsell igång med träningen. Det kortsiktiga målet är att delta på SM-tävlingarna i Söderhamn i juli, det långsiktiga är Paralympics i Paris nästa år. Men träningen är tuff, framförallt eftersom att han tränar på egen hand utan någon tränare som besitter kunskap inom sprint med rullstol.
– Det är ingen innan mig som har hållit på med det här. Så det blir mycket Youtube, filma sig själv och prova nästa träning. Det blir lite som att uppfinna hjulet själv, säger han och fortsätter:
– Friidrotten är så mycket mer tekniskt än maraton. Där var det bara att "nöta mil" i rullstolen och träna så stor volym som möjligt. Det fungerade där, här fungerar det inte att ta i mer. Man kan tjäna någon hundradel på det, men det är sekunder jag jagar och då behöver jag bli mycket bättre tekniskt. Det går väldigt fort framåt, men det skulle behöva gå ännu fortare för att ta sig till Paralympics.
När Jonathan tränar sprint nere på Enavallen i Enköping jagar han kravtider som finns för alla större tävlingar, så som VM, EM och inte minst Paralympics.
– 100 meter skulle jag behöva kapa två till tre sekunder. 400 meter är det fem sekunder, där är jag mer på gång. På 100 meter är det svårare, det är där det blir som allra mest tekniskt. Första 400 meters-loppet tror jag var på runt två minuter. Så det är iallafall runt 30 sekunder som jag har kapat sen dess. Det är ändå ganska mycket, jag har ändå bara kört sen april.
Har du bara kört sprint sedan april i år?
– Ja. Det har gått fort, första veckorna gick det extremt fort. Andra loppet jag körde var jag nere på 1.40-tider. När jag satte mig i den nya stolen så tänkte jag på hur man ens ska göra, jag fattar inte hur man svänger, jag är rädd för att välta och jag träffar inte ringarna ordentligt. Men sen börjar man få någon slags grund och då går det väldigt fort framåt.