För två år sedan tävlade några av Sveriges bästa längd- och trestegshoppare på Enavallens då alldeles nya banor.
Malin Otterling Marmbrandt, som hon heter nu, hoppade 6.11 meter i längd och kom tvåa efter Götas Kaisa Karlén.
Fast regnet öste ner och för hopparna handlade det lite mycket om att undvika skador som att hoppa långt. Det blev helt enkelt inte rättvisa tävlingar.
I år hoppas EAI på bättre tur med vädret.
Just före VM i friidrott, onsdagen den 16/8, arrangeras hoppgalan på Enavallen.
De hoppare som är uttagna till VM är därför inte med i Enköping, men flera hoppare som har rutinen och goda personbästa väntas till Enavallen.
Malin är en sådan.
Hon är en av EAI:s främsta friidrottare under 2000-talet med nio SM-medaljer, varav två guld. Sedan 2007 tävlar hon för Västerås FK.
I fjol var hon hemma och födde barn, men 38 år gammal är hon åter uppe på fina resultat; i år har hon varit över 6 meter i längd med starka 6.23 som bäst när hon kom fyra i SM.
På Enavallen siktar hon på att slå banrekordet, som är 6.31. Ett sånt resultat skulle kunna göra henne aktuell för Finnkampen.
– Konkurrensen är väldigt hård i längdhoppet, men det vore så roligt att få vara med i Finnkampen en gång till, säger hon.
Familjen kommer förstås vara på plats och heja fram henne.
– Ja, jag tror säkert att familj och vänner kommer att vara där.
I april i fjol födde hon sonen Noah. Pappan heter Andreas Otterling, hoppare som lagt av på grund av skada.
Har Noah ärvt hopptalangen?
– Han tycker i alla fall om att hoppa. Han har redan hoppat sönder hoppgungan så det är väl ett gott tecken.
Och du har kommit tillbaka rekordsnabbt, eller hur.
– Allt är väl relativt, man vet aldrig hur kroppen reagerar, men jo, det har gått okej. Nu är jag uppe på bra resultat igen.
Alla hoppare i Enköping kommer att få sina hopp specialgranskade av friidrottsförbundets grenchef i hoppning, Anders Möller.
– Vi har en utrustning med fotoceller som mäter hopparnas ansats, steglängd, kontaktyta och så vidare, berättar han.
Efteråt får alla hoppare veta i detalj hur de hoppar och vad de bör jobba på för att komma längre.
– Vi kan mäta en sträcka på 15 meter, i längd blir det femton meter fram till plankan, i tresteg bara sista metern fram till avstampet och sedan de tre hoppstegen.
Malin känner till mätningarna och säger:
– Det är bra att få veta sånt, var man har högsta farten och hur långa steg man tar.