Grillbymatchen.
Vi var på väg. Vi hade redan varit på väg en tid. Det senaste året hade vi spelat flera matcher. Vi hade ett fotbollslag, men ingen riktig förening. Ett bra namn i alla fall, Fanna Bollklubb. Det låter ju officiellt och bra. Det var ju ”Kulans” lag. Krister Kullander hade startat fotbollen bland grabbarna på gården, vid korsningen Hejaregatan och Ekenkällsgatan. Klassisk FBK-mark vid HSB-husen mot tennisbanan.
Våren 1962 hade vi spelat mot Murgårdarnas SK vid Bergsgatan och även mot Romberga. Kvarterslag de också, med skolgrabbar som höll ihop. Nu hade vi även spelat ute på landet, i Teda och Nysätra. Vid båda platserna fick man innan matcherna mota undan korna, som klarade både gräsklippningen och gödslingen av planerna. Exotiskt tyckte vi, som absolut var grabbar från stan!
När våren går mot sommar ska vi åka iväg och spela mot Grillby BK, ett bra lag. Vi har bestämt en vardagskväll. Kanske var det från deras sida en vanlig träning. Vi tänkte att det skulle bli svårt. Dessutom skulle vi cykla dit. Ingen av oss var gamla nog att ha körkort eller bil. En och en halv mil på cykel var lätt, tyckte vi. Men detta var en regndag. Det regnade hela dagen. Inte ens mot kvällen höll det upp! Hela matchen regnade det. Vi var trötta, frusna, men kämpade hela tiden.
Efter många år har jag faktiskt svårt att minnas resultatet. Det här är ändå femtiofem år sedan, och man kommer bara ihåg det som var viktigt. Vi hade klarat oss bra! Kanske blev det oavgjort. Ingen av de som var med kommer ihåg resultatet när jag nu talar med dem. Krister Kullander tror att det kanske blev 3-2 till oss. Och om någon har koll på siffrorna så är det Krister! Det viktigaste var känslan att vi klarat oss bra. Grillby var en riktig förening som funnits i många år, och som hade flera lag som spelade i serien. Detta fanns i tankarna när vi cyklade hem. Vi var nöjda!
Vi tog inte Riksvägen över Skolsta, utan valde vägen över skogen som var närmare. Grusväg med vattenpölar, iskalla händer på cykelstyret, mer regn. Några var snabba och cyklade före. Några blev en grupp efter. När vi kommit halvvägs, nära Vidingsbo, tyckte någon att vi skulle stanna och värma oss, tända en eld! Kan man få eld nu när det regnat så mycket?
I vårt lag hade vi en vänsterback som hette Tom Norling. Han var mest med för att han bodde på ”Kulans” gård. Han tillhörde de ursprungliga grabbarna, ”Kulan”, Bernt Bolinder och Tom. Detta var nog Toms sista fotbollsmatch. Han hade annat än fotboll i sinnet. Men han visste hur man tänder en eld i regnig skog. Bernt Bolinder bidrog till tändningen med en bomullsnäsduk. En sån som alla hade i fickan på den tiden. När elden tagit sig, minns Bernt att Tom gick upp i skogsbacken för att spana på fåglar och se om det fanns några bon i närheten! Det var Toms verkliga intresse.
De som spelade den här matchen kommer väl ihåg den efter alla år. De särskilda saker som hände, gör att den matchen minns man bland många andra. Det ihärdiga regnandet, cyklandet på gropiga grusvägar och det speciella med elden. Jag minns också detta, men har länge också tänkt på vad som hände sedan.
Inom lagsporter talar man ibland om den avgörande matchen. Den match som gör att man vinner serien, eller den match då man har otur, spelar dåligt och blir nedflyttad. Den avgörande matchen har ändå alltid något att säga om framtiden. I mina tankar har Grillbymatchen alltid varit en sådan avgörande match för Fanna BK. Visst var det då vi började tänka, att vi skulle kunna anmäla oss till seriespel. Vi skulle kunna bli en riktig förening.
Några veckor senare, kanske hade sommarlovet börjat, sitter Krister och jag på hans balkong på tredje våningen på Ekenhällsgatan 9 i Fanna. Vi sitter och skriver en ansökan om medlemskap för Fanna BK till Fotbollsförbundet och Riksidrottsförbundet. Stadgar skulle man ha också. Vi ropade genom den öppna balkongdörren till Holger, Kristers pappa. ”Hur många ska det vara i en styrelse?” Vi var två skolgrabbar som snart skulle fylla sjutton år. Det var mycket som vi inte visste. Men vi var som sagt på väg. Efter någon månad kom besked. Vi hade startat Enköpings nyaste idrottsförening, Fanna Bollklubb. Och stora saker väntade…
Våren 1963 spelade Fanna BK sin första seriematch, i juniorserien, borta mot Södra Trögd. Vi vann till slut med 2-1. Men det är en annan historia…
Undertecknad: Sonny Ljung, högerback i Grillbymatchen.
Efterord: Ja, Tom Norling tände elden åt Fanna BK. Och sedan?
Jag står på en kulle vid Fanna idrottsplats vid Svartriskagatan. Det är 2017 och femtiofem år efter Grillbymatchen. Jag ser tre stora fotbollsplaner. Jag ser det stora röda klubbhuset med kansli och omklädningsrum. Inne i klubbhuset hänger många tavlor på lagbilder som samlats genom åren. De minner om både förluster och segrar. Och nu ser jag ute på de tre planerna, närmare hundratalet spelare. De är i olika åldrar från sju-åtta år till vuxna. Och numera, naturligtvis, både pojkar och flickor. Där ser jag Fanna BK:s verkliga seger!