EP har träffat föräldrarna Zine och Maria hemma på Korsängsgatan för att ta reda på varför Kerim blev den första spelaren från Enköping i A-landslaget.
Något riktigt svar fick vi inte. Men Zine har alltid spelat fotboll, först i Tunisien, där han växte upp och sedan när han kom till Sverige som 20-åring. Det blev dock inte högre än division 3 med Saltsjöbaden.
Maria spelade några år i ESK:s flicklag.
– Men redan när Kerim var två år såg vi att han gillade bollar. Och därefter har det fortsatt. När han var åtta-nio år kunde han gå ut klockan elva på förmiddagen, och spela till fem då det var dags för middag. Därefter gick han ut igen, berättar Zine, som oftast kallas Raouf.
– Han har alltid varit målmedveten. Han vet vad han vill och är beredd att jobba hårt för att nå sina mål, säger Maria.
Maria Sormunen-Mrabti är uppvuxen i Enköping med föräldrar som kom från Finland.
I Stockholm träffade hon Zine och Kerim är född i Nacka. Därefter bodde de några år i Fisksätra innan de flyttade till Enköping, där Kerim började i sexårsklass.
Ett år senare började han spela pojkfotboll med ESK på Enavallen, och där fick han hela sin fotbollsutbildning.
När Zine Mrabti var 15 år dog hans pappa. Han hade då en bror och en syster i Sverige. När han var 20 flyttade han hit.
Han fick jobb på Fryshuset i Stockholm, där han arbetade med ungdomar med sociala problem. Det har han fortsatt med och arbetar nu på Bärby ungdomshem utanför Uppsala. Här bor ungdomar, som hamnat i kriminalitet och missbruk.
– Jag har aldrig haft problem med att få jobb i Sverige. När jag arbetar med ungdomar har jag nytta av att jag kan träna fotboll.
På sista tiden har han också haft nytta av sitt arabiska modersmål.
Zine är också tränare för Fannas BK:s pojkar födda 02.
Maria är undersköterska och arbetar som koordinator i Enköpings kommuns hemtjänst.
När EP träffar Zine pågår ramadan, klockan är fem på eftermiddagen och han har inte ätit sedan mitt i natten. Och ännu är det fem timmar till han får äta igen. Han sitter ändå med när Maria bjuder på kaffe och kakor.
Zine pratar snabbt och mycket och är ibland svår att förstå, då han använder ett rikt bildspråk. Han pratar mycket om kärlek och hur han hade tur som träffade Maria.
Zine och Kerim är lika - i kroppsform och ansikte.
– Men Kerim har fått Marias psyke. Det är bra. Hon och han är mycket lugnare än jag som kan ha hetsigt temperament, säger Zine.
Kerim är också muslim.
– Han äter inte fläsk och dricker inte alkohol, säger Zine stolt.
Kerim fastar inte under ramadan. I stället skänker han pengar till fattiga i Tunisien.
Kerim är ensambarn. Maria och Zine berättar hur de har gjort allt för att hjälpa honom med fotbollen, köpt den utrustning som behövts och skjutsat till träningar och matcher.
– Jag tycker ändå inte att han har blivit bortskämd. Vi har inte haft så mycket pengar att han kunnat få allt han pekat på, säger Maria.
Självklart ska båda åka till Polen för att följa U 21-EM. Zine åker bil med några kompisar, medan Maria flyger med sina väninnor.
Till slut måste vi prata om namnet. R direkt efter m i Mrabti går ju inte att läsa på svenska. Familjen har varit med om många olika uttal som ”Merbati” och ”Emrabti”. Men nu tycks man i radio och TV enats om ”Merabti”
Jag skriver det på en lapp och undrar om det är rätt.
– Ja, det är ganska bra. Kanske ska det vara ”Marabti”.