Jag har skrivit tidigare att EHF-herrarna kunde gå en fin vår till mötes. Baserat på formen de hade under höstsäsongen. Och där laget länge hade kvalplatsen i säkert förvar.
Men när säsongen tog slut i helgen, så kan vi konstatera att poängplumparna mot främst Silwing-Troja och Norrköping, blev för kostsamma.
Tappet av skadade Arvid Boquist bidrog också såklart.
Men.
När säsongen summeras, är det ändå en framgång. Målet var att bli bättre än säsongen innan. Det uppfylldes i och med fjärdeplatsen. Laget tar dessutom med sig de två segrarna mot kvalklara Örebro, monstervändningen mot Täby och det snöpliga poängtappet hemma mot obesegrade Lindesberg.
Laget har redan nu lagt en stark grund till nästa säsong. Kontinuiteten på tränarsidan med Pierre Grubbström och Tomas Wighs förlängning var en viktig hörnsten. Mer lär komma. Det snackas om att etablerade nyförvärv är på väg in.
Vi ska oss inte förvänta oss en storsatsning på elitspelare utifrån. EHF bygger enligt sin strategi - med hemvävt först. Men att det borde vara attraktivt att spela i Enköpings HF för andra spelare i handsbollstäta Mälardalen borde vara lika med sanning. Här finns intresse, inramning och driv för en satsning uppåt.
Det hade varit en stor erfarenhet för truppen och en häftig publikupplevelse med ett kval. Men i förlängningen tror jag att alla tjänar på att ha den moroten kvar, för att vara redo på riktigt.