Sett till förutsättningarna skulle det vara en omöjlighet. Det här är berättelsen om när ESK skrev historia - och gick upp i allsvenskan.
På torsdag den 6 april är det exakt 20 år sedan som laget klev ut på Råsunda i den allsvenska premiären mot AIK.
Men vår berättelse börjar några år tidigare. Om dem som la grunden till ESK:s framgångssaga. Om ett gäng pojkar från Enköping, som blev män och förenades i en dröm. Att ta sin moderklubb till allsvenskan.
En som var med, och som är en av de allra bästa representanterna för den här tiden, är målvakten Henrik "Henkan" Johansson.
Tillsammans med spelare som bland annat bröderna Fredrik och Anders Ulmstedt, Nichlas Norell och Magnus Reuterwall var han en av elva ESK-produkter i truppen som tog det allsvenska klivet, den 26 oktober 2002. Med elva av 24 spelare fostrade i den egna föreningen, var ESK också bäst i klassen i svensk elitfotboll (allsvenskan och superettan) vid den här tiden.
– Många av oss hade spelat ihop sedan vi var jättesmå. Typ från fotbollsskolan, via pojk- och juniorallsvenskan och sedan upp i seniortruppen. Vi hade så jäkla kul ihop, säger den idag 46-årige Henrik Johansson, samtidigt som han bläddrar i pärmar av ESK-minnen från en svunnen tid som alltid kommer leva med i klubbens historia.
Han berättar om en anda som växte fram. Utan feta sedelbuntar, men en grupp spelare som ville framåt och var beredda att offra mycket för det som stod på bröstet.
– Det fanns en mentalitet som började byggas när det blev superettan 2000. 2002 spelade det ingen roll vad som hände. Då var mentaliteten att låt dom göra ett mål, vi gör ändå två, säger Henrik Johansson när han citerar förre skyttekungen Olle Kullinger.
Han fortsätter:
– Kulturen blev ju att du ville inte missa en träning. Det spelade ingen roll om du vaknade och var förkyld. Du ville inte missa träningarna. Du ville ned till polarna. Fast man inte var proffs, så blev det ändå så proffsigt här. Där på hösten 2002 förstod nog alla innerst inne att det håller på att hända något här, säger han vidare.
"Henkan" har en ESK-logga tatuerad på ena vaden. Det behövs inte sägas så mycket mer vad han står för.
Han gjorde sin första a-lagsmatch i mitten av 1990-talet när ordinarie målvakten Thomas Höglund blev utvisad borta mot Brommapojkarna. Det blev början på en lång era i ESK-målet.
2001 och 2002 spelade Henrik Johansson 59 av 60 matcher. Att sviten bröts har sin egen historia.
– IFK Malmö borta vågade jag inte åka med. Då skulle vi föda barn i krokarna. Även om "Holmen" (Stefan Holm) sa att det fanns flyg i Köpenhamn som skulle ta mig hem skitfort, så blev det inte så. Och det blev inget barn den helgen heller..ha ha, minns han.
I allsvenskan 2003 startade han i åtta matcher, och höll nollan borta mot Helsingborg på Olympia när ESK vann med 4-0. Säsongen 2000 såg han till att en ung Zlatan Ibrahimovic blev mållös mot ESK på Malmö Stadion.
Just proffsigheten som byggdes på Enavallen har sin egen fader. 1998 tog Bosse Petersson över som ESK-tränare när han kom från grekiska Kalamata via norska Tromsö, och tränade laget till och med 2001.
– Han tog hit en proffsighet som inte så många var beredda på. Men just den utvecklingen som grupp blev ju jäkligt bra, och det stärkte oss något oerhört. Allting blev proffsigare. Det är som Peter Gerhardsson (nuvarande förbundskapten för damlandslaget, då assisterande ESK-tränare) sa efter Häckenmatchen när vi gick upp, när de ringde till Bosse. "Du la grunden och nu lyckades vi lägga taket". Bosse hade byggt något jäkligt bra. Och så var han alltid välklädd. Jag glömmer aldrig den här bruna slipsen.
Men i en match rämnade den här proffsigheten lite.
– Vi spöade Djurgården borta på Stockholms Stadion. Men jag tror inte folk vet vilka förberedelser vi hade innan matchen. Det är bland det sjukaste jag varit med om. Där föll Bosses proffsighet lite till hans förtret, för det var inte så han hade planerat. Vi hade samling på Järva krog, men några killar från Enköping kunde inte hantera trafiksituationen in till stadion. Några bilar prickade rätt, men sedan var vi några som kom samtidigt som publiken, 20 minuter innan match. Jag gick väl ut och tog två inlägg innan det var dags att gå in. Men vi vann med 1-0.
Det är oktober 2002. ESK ligger på uppflyttningsplats till allsvenskan under tränare Peter Lenells ledning. Bland annat mycket tack vare Henrik Johanssons målvaktsspel, där han hade en svit på fyra raka nollor (363 minuter). Den lilla klubben är på väg att ta plats i svensk fotbolls absoluta finrum. Men bollarna höll på att studsa helt fel där på hösten, bland annat för "Henkan" Johansson.
– Det blev ett stökigt slut. Häcken borta i sista matchen. Jag lyckades skjuta en spelare i ryggen så den går in. Sånt händer inte...
Det blev ett osannolikt drama. ESK förlorade bortamatchen mot Häcken på Rambergsvallen med 3-4. På Vångavallen låg värsta konkurrenten Frölunda under med 1-2 mot Trelleborg. Den matchen var inte slut. Peter Gerhardsson hade tät telefonkontakt med Vångavallen. Till slut skriker Gerhardsson. "Trelleborg vann". ESK var i allsvenskan. Det omöjliga var ett faktum.
Henrik Johansson minns inte exakt vad han tänkte, sa eller gjorde just i den stunden.
– Det var en sådan anspänning där. Jag satt nog mest och torkade tårar.
Han minns mer firandet när ESK återvände till Enköping samma kväll. Över 2000 personer väntade på bygdens hjältar vid Enavallen, med en viss Tomas Brolin i folkvimlet.
– När vi kom till Ullundarondellen stod det brandbilar och väntade på oss, och så vi åkte blåljus genom stan till Enavallen.
Det allsvenska avancemanget, och åren före, är minnen som fortfarande är väldigt påtagliga för Henrik Johansson. Något som han alltid kommer att bära med sig.
– Det var ju en pojkdröm såklart. Det var det, säger han.
Nästa del om ESK:s historiska allsvenska avancemang handlar om hur etablerade stjärnor värvades till Enavallen. Missa inte Del 2 - "Värvarkungens hemlighet"