– Vi fick möblera om helt precis innan start, sa Elvans tränare Per Lygnegård.
Spelmotorn Linus Bylin blev nämligen skadad på uppvärmningen.
Och det syntes att han saknades. Det var nämligen rödklädda EIS som både var piggare och frejdigare den första halvtimmen.
Den främsta målchansen hade Mujtaba Nazari när han blev frispelad till vänster. Elvans keeper Emil Eriksson kom dock ut perfekt och avvärjde.
För Elvans del handlade det i allmänhet om fasta situationer när det skapades heta målmöjligheter. Och Christian Pennerborn i synnerhet.
– De var tyngre och större än oss, konstaterade EIS-tränaren Thomas Thuuri.
I minut 43, när Elvan även repat sig rejält spelmässigt efter den svaga inledningen, landade bollen på Pennerborns huvud på en hörna. Nicken räddades på mållinjen och John Loberg följde upp men drog returen rakt i ett EIS-huvud från nära håll.
– Där ska det vara mål, konstaterade Lygnegård.
EIS hade det första läget efter pausvilan. Efter en upprullning a´la handboll hamnade bollen hos vasse Abdirisaq Muhammed till höger.
Men även denna gång kom Eriksson ut perfekt och räddade.
Elvan då?
Många bollar slogs på stabile Emil Ekström längst fram men han fick ingen riktigt hjälp utan ofta blev han omringad av röda försvarare som förtjänstfullt stoppade attackerna.
I 65:e slog dock en ny hörna och Pennerborn kom högst igen men bollen for över ribban.
EIS Fredrik Klaman svarade upp på det och nickade precis utanför stolpen när hans lag fick hörna.
När klockan tickat till 79 valde Pennerborn foten i stället för huvudet när bollen slogs in från hörnflaggan. Resultatet blev dock det samma. Den sista målchansen var David Rigos lobbförsök från långt håll som Viktor Edin i EIS-kassen hade vissa problem med.
Sammantaget blev det en rättvis pinne till båda lägren. Någon som EIS var betydligt belåtnare än Elvan med.
– Vi har i alla fall inte släppt in mål än, det är vi riktigt nöjda med men klart vi ska göra något mål, summerade Lygnegård.
– En skön poäng. Viktigt för självförtroendet, menade Thuuri.
I EIS var Mohamed Abdi Moussa och Abdirisaq Muhammed de främsta medan Emil Eriksson faktiskt var den främste i Elvan.