ESK:s centrala mittfältare och lagkapten fyller 21 om några veckor.
Operationen i vänsterfoten var planerad.
När det väl blev beslutat fick hon snabbt en tid, berättar hon.
– Tanken var ju att de bara skulle gå in och plocka bort lite skräp och jag skulle vara tillbaka i mars. Såklart trist, speciellt nu när Beckan försvunnit också, säger hon.
Lina är jämnårig med Rebecka Hemlin, tidigare lagkompisen på samma position som till slut bestämde sig för att spela med GUSK kommande säsong.
I seriepremiären hemma mot Djursholm i april förra året fick Lina en stämpling på foten.
– Det hände på kanten där borta, säger hon och pekar medan lagkompisarna gör sista förberedelserna inför försäsongsmatchen mot Tierp.
– Jag kunde inte gå på en vecka. Foten var jätteblå, men jag lät det vara. Jag har alltid varit så, att lite skador är väl inte så farliga. Jag körde med fotskydd och tejpning. Men det var ju tufft. Jag var ju borta rätt många matcher, säger hon.
Nja, inte så jättemånga ändå. 16 av 22 matcher blev det.
– Men jag var inte bra förra säsongen, säger hon.
Lina Rosengren flyttades tidigt upp i A-laget och gjorde division 1-debut med en match redan som 15-åring. Året efter, 2019 som var ESK:s senaste säsong i division 1-fotbollen, spelade då 16-åriga Lina en majoritet av matcherna från start.
Förra säsongen var den tuffaste sedan dess.
– Jag är bara glad att vi lyckades klara oss kvar i tvåan, säger hon.
Men tillbaka till foten..
– ...ja, läkaren som undersökte den sa att det såg konstigt ut, men kunde först inte riktigt berätta vad det var.
– Men anledningen till att jag har gipset nu är att det var en del småfrakturer runt om i foten också.
Inte en vanlig stukning.
– Läkaren undrade hur jag hade kunnat spela så länge.
Nu tänker hon låta foten läka klart. Just nu får barnen på Gröngarns förskola klara sig utan henne eftersom är hon sjukskriven med gipspaketet.
– Ja, jag ska på återbesök 11 mars och så får vi se om jag ska ta bort stöveln. En till två månaders rehab är prognosen och målsättningen är att jag ska vara tillbaka före sommaren.
För du är taggad för det?
– Ja, gud ja. Helt och hållet. Det var ett tråkigt besked, men ändå tur i oturen att de hittade en förklaring. Nu gymmar jag på och kör överkropp, skrattar hon.
Nästa torsdagmorgon åker laget på ett fyra dagars träningsläger i Eckeröhallen på Åland. Då ska hon pusha gruppen. Från sidan, förstås.
Även om Lina Rosengren själv är missnöjd med sin insats förra säsongen, så var hon en av dem som tog mest ansvar i matcherna.
– Ja, det är något vi måste jobba på, att få alla att ta större ansvar. Det är inte så många som är framåt och pratar så mycket på planen. De spelarna är ju viktiga.
Hur ser det ut annars tycker du?
– Det ser väl bra ut, vi har en trupp med bra, duktiga spelare, men det är såklart nervöst. Nu har Emilia (Johansson från Luleå DFF) kommit med också, det är en till i gruppen och det är alltid bra med konkurrens.
Rutinerade Ida Ackelman, som slutade som spelare förra året, men är med i tränargruppen och håller i fysen, hoppade in i lördagens match och möjligen blir det fler tillfällen.
Försvarsspelet är lagets styrka.
– Men kört mycket "sista tredjedelen" nu, vi är väldigt dåliga i boxen generellt, det är hemskt. Vi har tränat mycket på det med Tomi.