Lagkaptenens skadehelvete började redan förra hösten. Ljumsken började spöka och efter det gick det snabbt utför.
– Det är egentligen svårt att förklara vad det är. Men ett ben inne i ljumsken har skadats på något sätt. Och efter det så blev det inflammerat, berättar Mohammed Ibrahim.
För ett par veckor sedan tog han dock ett första steg mot att vara tillbaka på fotbollsplanen, genom att faktiskt vara tillbaka på fotbollsplanen.
– Jag har varit med på några träningar och bara kört uppvärmningen med laget. Att bara känna att det för en kort stund funkade att sparka på en boll var en helt obeskrivligt skön känsla. Det var nio månader sedan sist.
Han är dock medveten om att de två korta insatserna bara är ett litet steg på vägen.
– Det är på bättringsvägen, det går framåt. Men det är inte färdigt än. Jag har fortfarande ont och vissa dagar är det värre än andra, det är mycket upp och ner.
Hur har den här tiden varit?
– Helt ärligt har det varit den kanske tuffaste tiden i livet. Man vill ju inget hellre än att vara med på planen och spela fotboll, men när det inte går så blir man frustrerad och ledsen. Det har tagit rejält på psyket emellanåt, säger han och fortsätter:
– Men det har liksom aldrig funnits med i bilden att ge upp heller, för fotboll är det jag vill hålla på med. Är det den här tiden det tar och det här jobbet som krävs så får jag bara ta det. Försöka tänka ”håll käften bara och kör!”. Även om det såklart varit svårt vissa dagar också.
Från sidan har han hittills kunnat se sitt lag stå för en enastående inledning av division 3. Men det är också blandade känslor, menar han.
– Jag är självklart sjukt glad för laget och över att vi vinner matcher, men samtidigt känner man ju att man vill vara med är ute på planen – inte sitta på läktaren och kolla på.
– Men jag är såklart jätteglad att det går så bra och jag kan ju inte vara annat. Jag är kapten och jag stöttar alltid laget på de sätt jag kan, genom att vara nere på träningar och åka med på matcher.
Har du någon tidsplan för när du vill vara tillbaka?
– Planen jag sagt för mig själv är att jag ska vara tillbaka till hösten, och det hoppas jag på. Samtidigt är det fortfarande mycket upp och ner som sagt, så om det skulle bli spel i höst så kommer jag verkligen att se det som en ren bonus.