Det var under en träningsmatch mot Håbo FF som olyckan var framme på Fanna IP. En kollision mellan målvakt och utespelare, vilket sker nästan varje match. Men den här gången var det annorlunda.
Fanna BK:s målvakt Nejra Vazda hade varit borta från fotbollen i fem år när hon gjorde sin andra träningsmatch för säsongen den 13 juni. Hon fick hoppa in i den andra halvleken och efter 15 minuter smällde det till. I stället för att gå av planen med sina lagkompisar i högsommarvärmen fick hon lämna planen med ambulanshelikopter.
– Det sista jag minns var att jag sprang mot bollen, sen blev det helt svart, sen minns jag att jag vaknade igen på sjukhuset. Jag visste inte riktigt var jag var och jag var helt själv, det var lite småläskigt, säger Nejra som vaknade upp på Akademiska samma dag senare på kvällen.
– Jag kände knappt igen mamma och kunde inte mitt personnummer och kunde inte säga vad jag hette.
När började du förstå vad som hade hänt?
– Jag fick lite små berättelser av alla som såg det, sen har jag pusslat ihop min egen variant om vad som hände.
Vad fick du för diagnos av läkarna?
– En rejäl hjärnskakning, som tur var så var det ingen hjärnblödning, säger Nejra, som pluggar till sjuksköterska i Västerås.
– Redan samma vecka som det hände så åkte jag ner och tittade på träningen för att komma in i det lite försiktigt. Ju snabbare man river av plåstret, desto mindre skada blir det. Men det är klart att det var läskigt dom första träningarna, säger Nejra i början av augusti som då var positiv till att komma tillbaka till fotbollen.
Men det kom en svacka en månad senare.
– När jag kom tillbaka efter semestern insåg jag att det sitter nog kvar mer än vad jag tror. Jag är fortfarande väldigt rädd och är inte trygg att ge mig på att spela match nu, sa hon i början av september.
– Det är det psykiska som förstör för mig. Jag är bollrädd rakt av, det låter hemsk att säga men jag tror att jag aldrig kommer vara lika våghalsig som jag varit förut. Kanske är det en försvarmekanism, tidigare har det inte varit nåt problem men nu när nån viftar handen runt mitt ansikte blir det obehagligt.
Med det vände igen och hon var tillbaka mellan stolparna där olyckan skedde. Hon spelade den sista seriematchen för Fanna BK i division 5, den 19 september. Hon spelade en halvlek och höll nollan, med det viktiga var att hon var tillbaka.
– Det var rädslan som satte käppar i hjulet, men till slut gäller det bara att göra, men jag har nog aldrig varit så nervös innan match, som jag var innan den.
– Det är riskfyllt men samtidigt gäller det att väga upp det. Jag såg att det positiva var mycket viktigare för mig. Jag har världens bästa lag, alla är hur härliga som helst. Jag såg det bara som en vinning för mig att gå tillbaka, säger Nejra som började spela i ESK men slutade i samband när hon började gymnasiet, men hon saknade fotbollen som varit en stor del av hennes uppväxt och gjorde comeback denna säsong.
Nu är Nejra tillbaka med sitt lag på Fanna IP i novembermörkret i elljusets sken och har fokus på nästa säsong som hon ser fram emot.
– Det är fortfarande en sån sjuk känsla att vara tillbaka, nu känns det bra. En fotbollsplan är bland dom roligaste och säkraste platserna jag vet om. Det var otroligt att känna att det kändes bra att vara tillbaka utan några större rädslor.