Läget känns igen. Precis som förra säsongen har Enköpings SK haft stora problem under försäsongen.
Skadorna har avlöst varandra och än så länge har ESK inte kunnat ställa en tänkt förstaelva på benen en enda gång. Och kommer med största sannolikhet inte hinna göra det heller.
Oroande, visst. Men det är ändå något annat som har fått tränare Martin Andersson att lägga pannan i djupa veck inför lagets genrep mot IK Franke.
– Det finns en gemensam nämnare från matcherna vi spelat och det är attityden. Den behöver ändras och bli bättre – vi är för mjuka och behagliga att ha att göra med, sa han efter veckans match mot Idol Football Academy. En match man ändå vann.
– Det finns liksom ingen på planen som bromsar de negativa processerna. Vi går bort oss gång på gång och det finns verkligen saker att göra – som det ser ut nu känner jag inte igen mitt lag riktigt och det kan jag vara öppen med. Det kanske kan vara ett wake-up-call för dem att de det såhär externt. Det finns en oroväckande attityd där.
Om försäsongen har Andersson inte mycket att säga.
– Det viktigaste och det man har haft i huvudet inför matcherna har varit ”hoppas inte någon blir skadad”, och det är inte bra. Jag har sagt det tidigare, men det har varit exakt lika mediokert som ifjol.
– Vi har inte haft ordinarie lag en enda gång, och det hade väl varit ok om det stannade där. Men det som stör allra mest är att det finns en mentalitet just nu på både träning och match som man inte vill ha i laget. En metalitet som är liksom ”nej, jag skiter i det”, bara för att man anser att någon annan inte gör det jobb som krävs. Och det kan handla om ren inbillning. Men då anser man sig ha rätt att bara strunta i det. De dumheterna måste få ett stopp. I längden kan det inte se ut så.
En annan försvårande omständighet är att truppen ännu inte är satt till fullo, trots att det bara är två veckor till premiär.
– Det är en del som hänger i luften och förutsättningarna just nu och under försäsongen har inte varit optimala på något sätt – det blir ingen rolig miljö. Man får jobba så otroligt i uppförsbacke för att få vardagen att gå runt. Det finns någonstans två delar i det här när det gäller mig personligen – träningen och det runt omkring. Det är skitkul att vara på träning, men sen är det allt runt omkring. En träning med 8–10 personer ger inte så mycke – det är allt runt omkring för att få ihop träningarna över huvud taget.
Det är också ett mönster som gått igen under de år som Andersson styrt skutan.
– Nu är vi uppe på den nivån som länge varit det minsta kravet för ESK som förening. Och ärligt talat växte väl irritationen lite efter att vi gick upp ifjol. Då firades det med plakat, skumpa och stöddiga tröjor. Sen dess har det varit precis som att ”Jaha, ska vi spela i år igen? Kan vi inte bara göra om det här?”. Förberedelserna är fortsatt lite för dåliga och saker hänger i luften. Får vi den där vänsterbacken som är duktig? Det har pratats om en målvakt – vad händer där? Mittback?
– Det är förutsättningar som man kan bli irriterad över och som inte är särskilt stimulerande. Sen är jag kanske gnällig – det får man ju höra lite gliringar om ibland – men samtidigt tycker jag inte man kan stå där och låtsas som att allt är bra, när det faktiskt inte är det.