Den kombinationen är hemligheten bakom att EIS avslutade säsongen med att vara ett mittenlag i femman; åtminstone om man får tro Stefan Boman, spelande tränare som försöker vikta kraften mer åt det sistnämnda.
Laget har just varit sekunder från att tvinga gästande division 3-laget Märsta IK till straffar i Upplandscupen, men efter att ha suckat lite över hur domartrion hittade så många övertidsminuter i andra förlängningshalvan, öser han beröm över sina spelare.
Även höstens "nykomling" på ledarsidan, Fredrik Fritte Johansson, hänger på.
– Man har fått någon att bolla idéer med, som hjälpt till och fått spelare att komma till träningen och göra jobbet, säger Stefan Boman.
EIS hade en hög målsättning inför säsongen. Men topp tre-tanken föll snabbt och till sommaruppehållet var man ett bottenlag efter skador, oflyt och...
Nej, stopp. Stefan Boman vill inte skylla i från sig.
– Vi var lata och tog inte jobbet för varandra. Det var inte laget utan jaget, suckar han.
I Fanna BK, två divisioner högre upp i seriesystemet, hade mångårige lagledaren Fritte inför den här säsongen inte någon officiell roll mer än "rådgivare". Ändå var han inblandad i mycket praktiskt runt herrlaget, men lämnade det också under våren.
Han bestämde sig för en fotbollspaus.
– Jag höll uppe två månader, men då hörde de av sig från EIS, berättar han och började synas mer och mer på Enavallen.
– I början tänkte jag att har jag slängt mig till hajarna eller..., men grabbarna har visat att de vill det här. Det är positivt. Vi ställer högre krav och har tränat hårdare. Vi har blivit mentalt starkare också. Titta här, det här är väl fantastiskt, säger han och pekar mot spelarna som försöker bearbeta besvikelsen av förlusten, men ändå gjorde en toppmatch.
– Vi spelar med hjärtat. Löpningarna vi har ger resultat, menar tränarduon.
Fritte pekar på att moderklubben, som han lämnade 1991, ett litet uppehåll på 32 år, firar 90-årsjubileum nästa år och bör kunna ha högre målsättning än att slåss i botten av femman. Kanske blir det en fortsättning för hans del.
– Jag stänger inga dörrar någonstans, men vi ska sätta oss ned nu och prata lite, säger han.