Daniel Norrby är tillbaka i ESK och nu har det lossnat och han gör mål efter mål. "Jag trivs så otroligt bra i laget och vi har så kul tillsammans. Killarna i laget har peppat mig och jag har känt att jag kan ta det lugnt och komma igång och det har fått glädjen att komma fram", säger Daniel.
Att Daniel Norrby har en positiv inställning märks direkt. Han har nära till skratt och ingenting verkar omöjligt.
– Det är min relation med Gud som smittar av sig på mitt humör, säger Daniel och skrattar igen.
Just nu är han extra nöjd av flera skäl. Han är tillbaka i sitt älskade Enköping och har fått tillbaka glädjen till fotbollen. Dessutom går det bra. Riktigt bra.
Annat var det de två säsonger som 22-årige Daniel nu har lagt bakom sig. Han spelade i Motala och det gick inte som han tänkt sig. Han bytte till Örebro och det gick inte heller bra. Småskador och stukade fötter gjorde att han satt alltmer på bänken och började tappa glädjen för fotbollen som hade varit så kul sedan han började som knatte i ESK när han var fem år.
– Det var en väldigt tuff period. Jag trivdes inte och jag funderade faktiskt för första gången på att sluta. Det var tungt och tråkigt, minns Daniel.
Han fick då frågan att komma tillbaka till ESK. Han fick även ett löfte från tränaren att han skulle tycka om att spela fotboll igen. Och så blev det. Nu rullar det på och forwarden Daniel börja likna sitt forna jag på planen.
Daniel Norrby ägnar sin tid åt fotboll och kyrkan. "Jag mår väldigt bra i Enköping. Jag trivs med kyrkan, med människorna i laget och hela klubben. Jag känner mig hemma i Enköping. Jag älskar Enköping och känner en sådan kärlek till staden. Det är skönt att ha nära till träningen och att trafiken inte är kaos. Jag uppskattar småstadslivet", säger Daniel som studerar i Stockholm och bor i Enköping.
"Jag får ofta höra att jag är glad och allmänt positiv. Jag känner att jag kanske kommer med en lite annan attityd ibland. Det är min tro och min relation till Gud som smittar av sig. Jag vill gärna göra det där lilla extra, som att hjälpa till genom att skjutsa hem någon, till exempel", berättar Daniel Norrby som har Bibeln som ett stort stöd i livet.
Tränarna visste att han skulle lyckas med rätt förutsättningar. Men det var också Daniels inställning till livet som tog honom vidare i sporten han brinner för. Daniel hittar många svar i Bibeln. Det hjälper honom i tuffare perioder.
– Jag vill inte pusha på någon min tro, men för mig är det så att jag läser i Bibeln att man ska ha glädje i sitt lidande. Det är svårt, det vet alla, men om man finner glädjen i prövningen, så kommer det att leda till något bättre. Om man håller ut. Då kommer det att ge dig en ny karaktär som hjälper dig att ta dig ur det som är svårt.
Daniel Norrby är uppvuxen i en kristen familj i Enköping. Mamma, farfar och faster är pastorer och nu har Daniel också valt den vägen. Han läser till pastor i Stockholm och känner att han har landat rätt.
– Det var förra året som jag kände en kallelse till att bli pastor. Det har kommit under resans gång och i takt med att min tro på Jesus har fått växa. Min tro är en otroligt stor del av mitt liv.
Daniel Norrby brinner för två saker. Fotboll och sin starka tro på Gud.
– Min tro och fotbollen går hand i hand. Både när jag spelar och i allt jag gör, så vill jag rikta tacksamhet och ära till Gud för allt han har gjort för mig. Även om en fotbollsmatch går bra så kan jag känna mig tom på insidan. Där ger min tro mig mening och innehåll på ett djupare plan. Därför vill jag ära Gud med fotbollen.
Under en ungdomsträff i ENA-kyrkan märkte Daniel att det är fler än han som brinner.
– Vi ordnade en konferens för runt 700 människor i vår ålder och där upptäckte jag att jag gillar att leda. Att se ett rum fyllt av människor som också längtar efter Gud och brinner på samma sätt som jag gör för fotbollen, fick mig att börja fundera på att utbilda mig. Jag trodde aldrig jag skulle studera igen efter gymnasiet.
Daniels positiva inställning leder honom. Han tycker det är bra om man kan leva lite mer i nuet i stället för långt in i framtiden.
– Det är bra med visioner, men också att stanna upp och njuta av det man har så att man inte bara lever i målet. Man behöver ha tålamod och inse att allt inte händer över en kväll eller ett år. Det kan ta tid. Med det kommer bättre tider. Men ibland känner jag också att det kanske är just nu jag lever mitt bästa liv. Det där vet man ju inte.