Erik Lövgrens gärning inom ESK sträcker sig ända från 1940-talet och framåt. Han började som skicklig fotbollsmålvakt, därefter a-lagstränare, ordförande i ESK ungdom, ledamot i fotbollssektionen och är sedan över tio år ordförande i ESK Club 100. Plus att han varit engagerad i Upplands Fotbollförbund i många år, både i styrelsen och som förbundskapten för Upplandslaget.
Erik Lövgren själv har gjort och gör mer, än väldigt många tillsammans någonsin hinner med inom idrotten.
Häromdagen fyllde han aktningsvärda 90 år - och han gjorde det där han trivs bäst. I ESK:s tjänst.
– Jag gick ned på hockeyn för att koppla av lite och sälja lotter som jag alltid gör. Jag hade undanbett mig personlig uppvaktning, men fotbollsklubben kom hem till mig och gratulerade och det var många som ringde. Men annars var det ganska lugnt, säger Erik Lövgren.
Men han kom inte undan gratulationer där heller, utan blev uppvaktad ute på isen av ESK Hockey.
Han vill inte sätta titeln själv, men för många är Erik Lövgren lite av Mr ESK, eller Jerker som han kallas.
– Jag är döpt till Erik, men nästan alla säger Jerker. Det började i junioråldern, och det har hängt med sedan dess.
Han föddes i Övergran utanför Bålsta 1932. När han var 15 år började han realskolan i Enköping, och det var där han kom i kontakt med ESK första gången. Men att han blev målvakt var en slump.
– Vi spelade improviserade matcher i Skolparken. En match där så vrickade jag foten och ställde mig i mål, bara för att kunna spela vidare. Och då sa de att nu måste du stå kvar, för du är så jäkla bra. Och sedan blev jag erbjuden en plats i ESK:s pojklag, och så fortsatte det så, säger Erik Lövgren som gjorde 400 matcher i ESK-tröjan och 22 matcher i Upplandslaget.
Erik Lövgren blev Enköping trogen, både inom förenings- och arbetslivet, och jobbade i 47 år på Bahco. Erik Lövgren har sett och följt allt som hänt inom ESK i över 70 år. Allt från allsvenskt avancemang till tunga degraderingar.
Han har alltid brunnit mest för ungdomsverksamheten i ESK och i Uppland. Det har drivit honom i alla år.
– Jag har alltid haft ett brinnande intresse för ungdomar. Jag tittar hellre på en pojklagsmatch än en medioker seniormatch, säger han.
Det är också dit Club 100:s verksamhet riktar sig. Club 100 har funnits som en stödförening för ESK i över 60 år.
– Vi ger inga mer ekonomiska bidrag än till ungdomsverksamheten. Vi går aldrig in med några pengar till värvningar. Ungdomen är alltid vår prioritet.
Erik Lövgren tillhör en generation där ideellt arbete och klubbhjärta alltid varit en självklarhet.
– För mig har det varit en tillfredsställelse att man känner att man bidragit med något. Att se hur ungdomen växer fram och håller på med olika sporter istället för att driva omkring på stan. Det är också en tillfredsställelse att se att allt fungerar, och att man bidrar till att det finns förutsättningar för att det ska fungera.
Han är mer orolig för hur det kommer se ut i framtiden.
– När min generation försvinner, så försvinner nog också mycket av det ideella. I dag har det kommit in mer ekonomi in i det ideella, och man ska betalt i allt man gör. Och känslan för föreningen försvinner alltmer. Tyvärr, säger Erik Lövgren.
Själv har han inga tankar på att sluta.
– Jag tar ett år i taget. Det är fortfarande roligt, säger han.