Lars-Göran Ståhls sista tävling som aktiv var Novemberkåsen 1996.
I klubbstugan på motorstadion i Enköping träffar vi Lars-Göran Ståhl. Utanför Enköpings motorkrets känd för sin roll som expert i SVT:s sändningar från Gotland Grand National. Han är också ordförande i Göta MS. Vi sätter oss ner och börjar prata om hur engagemanget i motorsporten tog sin början.
Innan Lars-Göran Ståhl blev expert i tv, ledare i landslag och i Göta MS körde han själv motorcykel. Fokuset låg på enduro. Men han började förhållandevis sent med idrotten.
I de sena tonåren hade han sommarjobbat och på så vis fått ihop tillräckligt med pengar för att köpa sin första motordrivna tränings- och tävlingskompis. En Husqvarna.
– Jag åkte blandat med både cross och enduro i början. Det var Sven Hagman (Dåvarande ordförande i Göta MS) som styrde in mig på enduron mer och såg till att jag fick förbundshjälp till att komma ut och köra lite internationella tävlingar, berättar Lars-Göran Ståhl.
Att det fanns en viss fallenhet för att köra motorcykel visade sig tidigt. Han tog silver i junior-SM 1981 och med juniorlandslaget kom han trea i lag-VM. Han tog även en tredjeplacering i SM på seniornivå under karriären.
Men det var något som inte stämde. Ofta sa Lars-Göran Ståhls kropp ifrån när han skulle prestera.
– Jag upptäckte ganska tidigt att jag mådde ganska dåligt efter att ha ansträngt mig. Jag var till sjukhuset flera gånger med de hittade inget fel. I slutändan visade det sig att jag hade ett medfött hjärtfel.
Trots problematiken i att inte kunna ta ut sig ordentligt när man manövrerar den tunga motorcykeln över stock och sten var målet fortfarande inställt på att prestera.
Innan hjälmen skulle hamna på hyllan skulle Lars-Göran slutföra tio upplagor av klassiska Novemberkåsan.
– Jag körde Novemberkåsan 1996. Sen slutade jag. Jag var nog inte ut och tittade på en tävling på säkert tio år efter det. Jag var så besviken på att det var som det var. Jag behövde distans till det då.
Hur känns det med ännu mer distans idag?
– Det är inga problem. Jag har funderat på vad jag skulle ha sysslat med om jag hade vetat om problemen som jag hade. Då hade jag troligen inte valt en idrott som är så fysiskt krävande. Då hade man satsat på långgolf eller något annat, skämtar han.
Efter en kort satsning på motorbåtsracing och fokus på arbetet som projektör för ledningsbyggnationer hittade han tillbaka till sporten han själv varit framgångsrik i. Göta MS hörde sig för ifall han kunde ta sig an ett gäng lovande förare som ledare.
Det ledde i sin tur till fler ledaruppdrag i föreningen och på landslagsnivå. Han blev förbundskapten för Sverige 2009 och innan han lämnade uppdraget 2016 vann han och det svenska laget VM-guld i Spanien. Lars-Göran Ståhl menar att det ideella engagemanget är ett sätt att hämta energi i tillvaron.
– På jobbet kan man inte alltid styra vilka man umgås med. En del människor kanske tar mer energi än vad de ger. På min fritid har jag i största möjliga mån försökt vara med människor som ger energi. Då är det gemensamma intresset som man har i en förening toppen.
2017 skulle han i egenskap av medlem i föreningen gå på ett årsmöte och rösta fram Götas nya ordförande. Men valberedningens förslag för posten tackade nej. Det slutade med Lars-Göran Ståhl fick frågan och tog över ordförandeskapet.
En onsdagskväll i maj 2019 inträffade en olycka under träning på motorstadion. På landningen av ett av banans hopp kraschade en 15-årig förare. Skadorna var så pass allvarliga att den unga föraren senare avled till följd av olyckan.
Lars-Göran Ståhl visar platsen där den unga föraren förolyckades under ett träningspass 2019.
Ett stort anläggningsarbete genomförs på motorstadion. SM i motocross körs på banan i början av augusti.
"På jobbet kan man inte alltid styra vilka man umgås med. En del människor kanske tar mer energi än vad de ger. På min fritid har jag i största möjliga mån försökt vara med människor som ger energi. Då är det gemensamma intresset som man har i en förening toppen." säger Lars-Göran Ståhl.
Lars-Göran Ståhl hade precis klippt gräsmattan hemma när han fick samtalet från banan och blev informerad om vad som hänt. Då inleddes arbetet med att leda föreningen genom krisen.
– Vi följde allt exemplariskt. Redan då hade vi alla telefonnummer och en lista på vad man ska göra uppsatt i klubbhuset. Det var många som tyckte att vi skötte det bra, men det är lika tragiskt ändå.
Hur var det att vara mitt i allt när något sånt här händer?
– Jag går in i en roll på samma sätt som när jag tävlade. Jag blir fokuserad. Då är det bara saker som ska göras och det ska vara i rätt ordning, säger han och fortsätter:
– Efteråt hade vi sittningar med en krisgrupp där alla som var involverade fick prata om det som hänt. Det sköttes nog så bra som det hade kunnat skötas. Men det var en tung tid. Det tar på en efteråt. Som ordförande är man i en utsatt roll.