Genom åren har det blivit ett otal intervjuer som man gjort. Förhandssnack inför en tävling eller match och efter desamma.
En del har varit lätta att göra, andra betydligt svårare.
Annika Sörenstam, vår allra största golfstjärna genom alla tider, var svårsnackad. Hon representerade Bro-Bålsta GK när hon spelade.
1992 lämnade hon amatörlivet för att bli proffs. Annika dominerade sin sport och 1994 började hon spela på LPGA-touren i USA, dit hon flyttade och sedan blivit kvar. Men ibland har hon kommit hem och vi ville så gärna träffa henne och göra en intervju i EP.
Hon hade ju fått vårt sportpris tre gånger genom åren. Egentligen skulle hon haft det varje år, men då hon inte spelade i Sverige, bestämde vi att hon inte var kvalificerad för priset.
Rätt eller fel, det har jag ingen åsikt om, men så blev det i alla fall.
En gång när hon kom ”hem” till Bro-Bålsta GK, för att hålla i sin tävling TPC, dök chansen upp. Jag tog kontakt med klubben, för att försöka få några minuter tillsammans med henne.
”Hon ska ha en presskonferens, du kan väl komma då”, svarade klubben.
Det var kanske inte vad jag tänkt mig, men jag åkte dit. I över en timme satt vi och lyssnade på hennes marknadsföring av sitt eget vin och andra kommersiella produkter som hon lanserat.
Lite golfsnack blev det kanske också, men inte riktigt vad jag ville ha.
Men till slut fick jag i alla fall möjligheten till en pratstund. Det var när hon gick ut på banan och spelade några hål.
Mellan hålen gick jag fram och ställde mina frågor och fick mina svar.
Det var nog en av de längsta intervjuer jag gjort, i alla fall tidsmässigt. Jag tror att det tog fem timmar sammanlagt.
En annan svårintervjuad person var Colombias stora stjärna i fotboll på 90-talet, Faustino Asprilla.
Inför fotbolls-VM 1994 i USA var Asprilla och Colombia heta. Han skulle bli en av VM:s stora stjärnor, trodde alla och Colombia skulle gå långt.
Nu blev det inte så. Colombia slutade sist i sin grupp. Rumänien vann före Schweiz och USA och Asprilla gjorde inget större avtryck.
På våren 1994 åkte ESK till Parma i Italien på träningsläger.
Jag åkte med för att göra intervjuer med Tomas Brolin (som spelade där), Nisse Liedholm och just Asprilla.
Jag gjorde också en intervju med Thom Eklund, som kom dit. Thom var tränare i ishockey för ett italienskt lag vid den tidpunkten.
På fredagen skulle jag få träffa Asprilla och göra min intervju. Det hade Tomas Brolin fixat. Och Brolins kompis, Thomas Holst, skulle hjälpa till och tolka. Jag kunde ju varken spanska eller italienska.
Den här dagen tränade Parma på arenan, för att sedan efter träningen åka buss till Milano och ta in på hotell. Dagen efter skulle de möta Milan på San Siro.
Asprilla kom sist av alla till träningen. Han blev skjutsad dit i en värstingbil, Ferrari tror jag.
Sprang in under läktaren för att byta om.
Det var inte läge för mig att ställa några frågor då, så jag gick upp på läktaren för att se träningen.
Det tog Asprilla knappt fem minuter att komma ut på träningen.
Där gjorde han inte någon av sina större insatser, utan verkade totalt ointresserad.
Under tvåmålsspelet spelade han högerback, så länge han var med.
Men jag gick tillbaka till baksidan och väntade.
Jag, Holst och Peter Lenell (som skulle hjälpa mig och ta några bilder) stod där.
Och så kom han.
Han stannade till och jag började min intervju.
Efter första frågan så gick han ut genom dörren och där stod vi.
Var det över nu?
Nej, Asprilla gick ut och skrev några autografer till väntande supporters.
Han kom in och jag fortsatte intervjun med två frågor, då försvann han igen.
Kom tillbaka igen och så där höll det på.
Men till slut hade jag fått mina svar och jag var jättenöjd.
Och: jag läste mycket inför VM i USA, men ingenstans såg jag någon intervju med Asprilla. Det var bara jag som fick den.
I början på 90-talet gjorde jag en intervju med världens bäste 800-meterslöpare Wilson Kipketer, kenyan som blivit dansk.
Han tävlade i VIK-spelen och vann givetvis 800-metersloppet.
Lite nervös var jag, med tanke på att jag skulle göra intervjun på engelska.
Det gick bra – jag hade velat ställa några frågor till, men hittade inte orden.
Efter mig kom tävlingarnas speaker och pratade med Kipketer.
Han ställde frågorna på svenska och Kipketer svarade på danska.
Så hade ju jag också kunnat göra, men jag visste inte att Kipketer kunde danska.