Lördagen den 26 oktober skrevs det fotbollshistoria i Enköping.
Då kom det 2000-2500 personer till Enavallen på sena kvällen, för att ta emot ESK-hjältarna som kvalificerat sig för spel i Allsvenskan.
Det är bland det häftigaste jag varit med om under mina år på EP-sporten.
Vem kunde tro att ESK skulle ta sig till Allsvenskan och vem hade trott att så många skulle komma till Enavallen en lördagskväll i sena oktober.
2002 var ett år som blev väldigt händelserikt för ESK Fotboll.
Man hade stor framgång på planen, men desto jobbigare med annat.
Fotbollsmässigt skrev man historia av ett sällan skådat slag, då man lyckades ta sig upp i Allsvenskan.
Men samtidigt hade man det tungt med ekonomin.
Efter säsongen 2001 hade man ett underskott på cirka sju miljoner och fick krav på sig från Fotbollförbundet att reda ut de ekonomiska problemen, annars kunde det bli tvångsnedflyttning.
Under våren jobbade styrelsen på alla håll och kanter för att komma tillrätta med ekonomin.
Man skulle lämna in en handlingsplan för att göra det. Även en rad andra klubbar fick samma ultimatum.
Först fick ESK och IFK Malmö nej från förbundet, men efter en del kompletteringar fick man handlingsplanen godkänd.
Man fick ett och ett halvt år på sig.
Under sommaren hade ESK ett extra årsmöte, där Peter J Borg lämnade över ordförandeklubban till Bengt Carlsson.
Bengt var stenhård på sin post och sakta men säkert minskades skulden radikalt och man klarade av att få en elitlicens för säsongen 2004.
Nu till något roligare.
Det sportsliga.
2001 slutade ESK i mitten av Superettan (åtta).
Inför säsongen 2002 lämnade Bosse Petersson tränarrollen i ESK för att leda Södertäljelaget Assyriska.
Peter Lenell tog över och tillsammans med Peter Gerhardsson (i dag förbundskapten för Sveriges damer) skulle de styra ESK-skutan.
De flesta experterna trodde på en mycket tuff säsong för ESK, som tappat flera drivande spelare.
Men man fick en otroligt bra start på seriespelet. Efter sju spelade omgångar toppade man serien.
Man fortsatte att överraska och inför den sista omgången ledde ESK serien på 52 poäng, en före Öster och Frölunda. Häcken var fyra på 48 poäng.
De två första lagen skulle gå direkt till Allsvenskan och trean skulle få kvala.
Så läget var det att det som sämst skulle bli kval.
ESK skulle avsluta i Göteborg mot Häcken.
Öster mötte Café Opera borta och Frölunda åkte till Trelleborg för sitt avslut.
Sista omgången blev en rysare av värsta slag.
Mot Häcken var ESK i ledning två gånger. ”Jensa” Gustafsson satte 0-1 och Peter Berggren 2-3.
Men Häcken kom hela tiden tillbaka och med fem sekunder kvar avgjorde de matchen med sitt 4-3-mål.
Hur hade det då gått i de övriga matcherna?
Öster gjorde sitt mot Café Opera och vann med 2-0.
I Trelleborg hade matchen blivit försenad, så när ESK:s match var slut var det fortfarande fem minuter kvar i Trelleborg.
Spänningen var enorm.
Peter Gerhardsson hade telefonkontakt med någon i Trelleborg och alla spelarna och den stora supporterskaran som var på plats, bara väntade.
Plötsligt flyger Gerhardsson armar upp i luften och han bara skriker: Trelleborg vann med 2-1.
Det resultatet gjorde att Öster och ESK tog direktplatserna och Frölunda fick kvala.
Därefter var det bara ett stort kaos.
Alla sjöng och kramade om varandra och vi journalister sprang från spelare till tränare till supportrar för att få kommentarer.
Resan hem till Enköping gick sedan lätt.
Vi åkte till tidningen och skrev av oss, därefter åkte vi till Enavallen för att vara med på kvällen.
Ryktet spred sig snabbt att ESK-laget skulle komma till Enavallen mellan 22.00-23.00.
När bussen gled in på Enavallen drog Hasse Eson igång och det blev bara ett stort firande.
Att det sedan bara blev ett år i Allsvenskan är en annan historia.