De bodde i tält, någon enstaka natt på hotell och hos kompisar och domarkollegor, som i Prag och under de här sista övernattningarna.
Efter två månader är de nästan hemma när EP träffar äventyrarna i en villaträdgård nästan mitt emellan Enköping och Uppsala. Efter sovplats hos vänner i Örebro och Västerås blir sista stoppet Örsundsbro där domaren Fredrik Karlsson och hans familj bjuder på mat och tak över huvudet.
Hur kommer man på en sådan idé?
– Bra fråga. Jag har alltid varit intresserad av att cykla. Mina föräldrar hade ingen bil och det var bara att cykla fram och tillbaka till alla träningar.
Sedan har det fortsatt så.
Men varför just den här sträckan?
– Det går en cykelled från Malta till Nordkap, den följde vi i princip hela vägen.
Erik Palmertz berättar att hela familjen älskar att vara ute i naturen, att friluftsliv också har blivit en naturlig del av Pontus uppväxt. Nu har han fått ett småsyskon och 33-årige Erik är föräldraledig.
– Den allra första tanken att cykla så här långt var nog för fem-sex år sedan när jag och en kompis funderade på att cykla Sverigeleden. Men det blev aldrig något då. Sedan hittade jag dokumentärer om cykling på Youtube och det här växte fram mer och mer, förklarar han.
Det är en sak att cykla med en kompis, mer ovanligt att göra det med sin treårige son...
– Ja, egentligen funderade jag på att cykla ensam, men det blev ju lite svårt. Då ska hon vara ensam hemma med barnen. Hur ska vi lösa det här, ja men jag tar med Pontus. Föräldraledigheten har ju styrt tidpunkten lite, förklarar Erik Palmertz.
Hon är frun Emelie Palmertz, som vinkade av mannen och sonen när de tog cykelkärran och rullade norrut över Roms kullar medan resten av familjen tog flyget hem.
Är det här någonting som du kan rekommendera alla?
– Ja, ja. Självklart. Det är det absolut roligaste jag har gjort. Det har varit väldigt enkelt att ha med Pontus också. Han är i den åldern att allting är roligt. Det är kul att resa med barn, varje dag är ett nytt äventyr, säger han.
Största missödet var när cykelkärran gick sönder, berättar han.
– Som tur var stod vi helt stilla då och familjen vi bodde hos då i Tyskland hjälpte oss med skjuts så att vi kunde köpa en ny, förklarar han.
Pontus har haft med sig sin egen cykel, som han stolt visar upp där den är fastspänd uppe på cykelkärran. Skönt att själv få använda energi då och då, även om han tillbringat många timmar i den mysiga kojan inne i vagnen, fylld av gosedjur.
– Han hade bara ett med sig från början, men har fått många efter vägen, skrattar Erik.
Att ha en treårig med sig öppnar en del dörrar till nya bekantskaper efter vägen.
Om du gör om samma sak igen, skulle du förbereda dig på ett annat sätt?
– Vi har ju kört förberedelse-rundorna och vet hur vi ska få ihop packlistorna. Vi har ett bra tält och bra madrasser, så nej, det tror jag inte säger han.
Förra sommaren var familjen ute och cyklade fyra veckor.
– 120 mil, men inte i närheten av det här såklart.
Vad har den häftigaste upplevelsen varit under den här resan?
Han funderar en lång stund.
– Det häftigaste, förutom alla människor, är när man cyklar in i Alperna för första gången.
Då är man fortfarande kvar i Italien, men det var också den första veckan som var den tuffaste, förklarar han.
– Jag var förberedd på det, det drabbar nästan alla i början.
Men "över tröskeln", när tankarna om vad man gett sig in på förbytts i en daglig lunk var det bara positivt, menar han.
Hur långt cyklade ni per dag?
– Det varierade väldigt mycket. Nu på slutet har vi kört max, sju-tio mil per dag och vi har inte haft några vilodagar efter Berlin, säger han.
Då blev det också en kort återförening med familjen under en weekend.
Resan som startade i Italien och fortsatte via Österrike, Tjeckien och Tyskland gick vidare genom Danmark och in i Sverige.
– Vi har inte åkt den närmaste vägen och nu mot slutet blev det lite stressigt, säger han.
Har föräldraledigheten tagit slut?
– Nej, inte än, midsommarafton kunde vi fira ensamma. Men jag lovade att vara hemma till fruns födelsedag.
"Rome to home. Complete", skrev han i resedagboken hemma i Örbyhus med ett par timmars marginal.
Dagen efter laddar han för att döma en ny innebandymatch och nästa vecka ska han återgå till jobbet som personlig assistent och Pontus till förskolan.
Efter en cykelutflykt på över 340 mil.