315 kilometer runt Sveriges näst största sjö. De kan vara tuffa och besvärliga eller alldeles, alldeles underbara. Nåja, i alla fall efteråt.
– Jag och min dåvarande flickvän hade varit på cykelsemester på Gotland, en klassiker. Man var i 20-årsåldern och hade extremt bra kondition, vi cyklade kors och tvärs och orkade hur mycket som helst, minns han.
Han berättar hur en släkting strax efter det undrade om de inte skulle hänga med och cykla Vätternrundan.
– Tja, varför inte. Vi tittade på varandra, det där måste vi göra.
Nu var Stefan Bergh fast för cykling, även om han timmarna efter premiären runt Vättern sa "aldrig mer".
– Men redan på hemvägen sa vi att man nog skulle komma tillbaka året därpå, fast mer förberedda och ännu mer vältränade. Det hade ändå varit en trevlig upplevelse, berättar han.
Nu laddar han för sitt 25:e lopp och låter möjligen lite förvånad när EP hör av sig och föreslår en intervju. Jag förklarar att det är arrangören som skvallrat om cyklister i vårt spridningsområde som kan vara värda att uppmärksamma.
– Nu är man en sådan där typisk memil, skrattar han och har inte något emot att vara en "medelålders man i lycra", fyllda 50 och fortfarande fäst vid cykling.
Och Enköpingsbon sedan tre år tillbaka beskriver en stor förändring i cykelintresset även hos andra.
– Då på tidigt 90-tal när jag var ute på de lokala vägarna runt omkring Danderyd, man mötte knappast en enda landsvägscyklist. Nu kan man möta grupp efter grupp.
Det har inte blivit 25 genomförda Vätternrundor på raken.
– Nej, en gång hade jag brutit ett nyckelben, en gång var det på grund av en knäoperation som jag inte kunde ställa upp, säger han och berättar också att han tvingats bryta två gånger. En gång knäet, en gång rumpan, beskriver han.
Vad har du för tips till en nybörjare som vill cykla?
– Att börja tidigt, att skaffa sig 100 mil i kroppen redan där någon gång i april. Gör gärna en eller två rundor som är längre än tio mil.
Han råder också att inte byta sadel strax innan loppet.
Så det var orsaken till en av de brutna tävlingarna?
– Ja, man lär sig, skrattar han.
Stefan Bergh ser fram emot Vätternrundan som årets höjdpunkt, men han cyklar också andra lopp när han har möjlighet.
– Vänern runt under tre dagar, det är ett lopp som jag rekommenderar alla att upptäcka. Man startar i Örebro, de kör runt med en packning och man blir en väldigt tajt grupp.
Vad har du lärt dig med åren?
– Att det är väldigt långt. Det är en uthållighetsgren. Det gäller att konservera energin. Kroppen har anpassat sig med åldern. Jag har inte lika bra kondis och explosivitet.
Men cyklar smartare..?
– Ja, och är uthålligare.
Hur hamnade du i Enköping, förresten?
– Kärleken... och hon var djupt rotad här. Men helt obekant med Enköping var jag inte, jag gjorde lumpen här 1989. En perfekt cykelstad, säger han.
Åker du för en klubb, helt privat, eller..?
– Vi ett gäng från Ingarö som växt fram, väldigt trevlig samvaro där. Någon kan tillkomma, men vi kör samma rutin varje år. Jag åker ned till Motala fredag förmiddag, hämtar startnummer och åker till huset. Vi har hyrt samma hus i 15 år, kanske, alla hittar. Och vi har haft samma starttid i tio år. 03.54.
– 02.30 ringer klockan, bara upp och trycka i sig ägg, havregrynsgryt och allt man får tag i.
Målet är att ha en bra upplevelse. Inte jaga rekordtider.
– Inget lopp är det andra likt.