Uppvärmning är A och O.
I Idrottshuset skiner ett gult ljus över den blåa mattan i brottarlokalen. Allt eftersom fylls lokalen av medlemmar i nybörjargruppen. De hälsas välkomna av Jonas Enlund som leder kvällens träning.
Jonas Enlund sätter sig ner på nedersta raden av den tre sittrader höga träläktaren. Han berättar att de ukrainska barnen börjat dyka upp på klubbens träningar efter att kriget i Ukraina bröt ut 2022.
I Sverige har brottningen har varit en viktig kugge för de ukrainska barnens inlärningskurva gällande språk. Men det har också givit flera av barnen ett större sammanhang att vara delaktiga i.
– Det är kul att de har tagit sig ner till träningen. Brottning har varit en stor idrott nere i Ukraina. En del har varit aktiva innan de kom till Sverige, andra har äldre syskon som tränat brottning. Framförallt har det varit kul för våra inhemska brottare att knyta band och få förståelse för deras situation, säger Jonas Enlund.
Till en början fanns det en språkbarriär. Men med tiden har den rivits ner och de som tränar ihop möts och förstår varandra på och utanför brottarmattan.
Tränaren menar att brottarlokalen varit en fristad för de som tränar. På den här platsen får han och barnen fokusera på att brottas och att ha kul.
Jaroslav Ivancenko (mitten) tillsammans med sin mamma Svetlana (vänster) och Jonas Enlund (höger).
Det var ett tjugotal barn som tränade när EP var på plats i brottarlokalen.
Stundtals var det lurigt att komma till rätta med alla grepp och tekniker.
Brottarmattan beskriver tränaren Jonas Enlund som en fristad där man bara tänker på att brottas och att ha kul.
Jonas Enlund visar gruppen nästa övning.
Sofia Golovko (till vänster) har brottats i ett halvår. Hon tycker att det är en rolig träningsform.
– Det fungerar på samma sätt för mig också. När jag kommer ner hit kan jag inte koncentrera mig på något annat än brottning. Det är fokus på att träna och ha kul, så vi har inte pratat om kriget så mycket. Men vi har i klubben pratat om att vi ska ta hand om dem som kommer hit. Det är viktigt att de känner sig välkomna och kan höra av sig om de har frågor. Vi förstår att det kan vara svårt när man inte har språket med sig och inte vet hur föreningslivet fungerar här i Sverige.
Vad tror du brottningen betyder för de som kommer hit?
– Just att ha en plats där man kan få koppla bort litegrann. När det kommer tråkiga eller jobbiga nyheter hemifrån får man komma hit och nollställa. Men det är också en knutpunkt för föräldrar. För barnen är det kompisar och gemenskapen. Det är superviktigt.
En av de som hamnat i Sverige på grund av kriget i Ukraina är Sofia Golovko. Hon är 15 år och tränar brottning två gånger i veckan hos Enköpings brottarklubb. Hon berättar att brottningen underlättat när det kommer till att lära sig språket.
– Ja, jag pratar svenska med de som pratar det. De andra ukrainska personerna kan jag prata ukrainska med, säger Sofia Golovko.
Känns det lättare att träna när du kan prata ukrainska på träningen?
– Ja. Men vi pratar både svenska och ukrainska.
13-åriga Jaroslav Ivancheko kommer också från Ukraina. Han började med brottning när han kom till Sverige. Han provade annan idrott innan han hittade till brottarmattan.
– När jag kom till Sverige började jag med att spela fotboll. Där blev jag mobbad av de andra. Så det fick bli brottning istället. Det var min bror som sa att man måste träna brottning för att bli stark, säger han.
Är det lättare att lära sig språket när man tränar på fritiden?
– Ja. Man pratar med alla på träningen.
Under sina två år som aktiv har Jaroslav Ivancheko hunnit med att tävla en del. Men det är inte att vinna tävlingar som är målet med idrottsutövandet. Han vill bli tränare.
– Det är kul att kunna säga åt någon att göra tio situps.
Tränaren Jonas Enlund skrattar och Jaroslav Ivancheko ler innan han fortsätter:
– Jag skojar bara. Det är kul att kunna lära ut något bra och kunna göra andra bättre.