Den förra grekiska landslagsspelaren är sedan två år tillbaka heltidsanställd damstrateg på Svenska bordtennisförbundet.
Hon hade hoppats på mellan 60 och 70 deltagare i Enköping när den första renodlade tjejtävlingen arrangerades. Men hela 125 kom till start i Tjejraketen.
– Det är kul att så många vågar komma och tävla, även vuxna, säger hon.
Maria Christoforaki menar att det elitmässigt ser rätt bra ut, men att det är sämre med bredden inom svensk bordtennis. Speciellt på tjejsidan.
Men det kan vara på väg att ändras.
– Vi är ganska nöjda än så länge. Vi har haft en tio-procentig ökning av tjejer under de här två åren. Och i de lägsta serierna har det ökat från 18 till 25 lag.
Den strategiska plan som hon jobbar efter sträcker sig till 2028 går hand i hand med vad Riksidrottsförbundet säger om jämställd idrott.
– Det är ju RF-strategi, att satsa lite mer på tjejerna. För mycket har gått till killarna tidigare.
Det är singelspel med tio matcher var på lördagen och lagspel, lika intensivt, på söndagen.
– Det här är en första jättebra tävling och upplevelse.
Tre av de tävlande i Idrottshuset hade en speciell inbördes relation. Det var mormor, dotter och barnbarn, ur 70-åriga Gunilla Jonssons perspektiv.
Hon började spela sent i livet; som 67-åring.
– Tittat har jag mycket. Jag har suttit i många, många hallar genom åren men aldrig spelat själv. Förrän nu.
Dottern Elisabeth Nilsson berättar att hon är född in i bordtennisen. Pappa Börje, Gunillas man, var med och startade Kågeröds bordtennisklubb.
– I en liten by utanför Landskrona. Så det har gått vidare genom generationerna, skrattar hon.
– Jättekul att få vara med om det här evenemanget. Jätteproffsigt arrangerat och vi kommer gärna tillbaka.
Mamma och mormor har just besegrat ett ungt lag från Stratos i en jämn match. De två andra i laget är dottern Ellen Nilsson och hennes kompis Tilde Feuk.
Vad är det roliga med bordtennis?
– Att vinna, svarar Ellen.
Och vad behöver man för styrkor?
– Att vara snabb i benen, menar Tilde.
Skånelaget blir tvåa i sin pool och går till B-slutspel.
– Efter två sådana här långa dagar, märker man att man behöver ha rätt bra kondition också, säger Elisabeth innan de hastar iväg för att hinna äta lite lunch innan första slutspelsmatchen.
Livia Grip är en av ansiktsmålade Stratos-tjejerna i laget där även Selma Malmqvist, Celine Källström och Tyra Lissmyr ingår.
– Kul att så många tjejer har samlats och att få uppleva att bara spela med tjejer.
Hon har spelat i tre år, berättar hon och ser en glädje i att coacha och "smacka in bollarna lite hårdare".
Det fanns fler lag än det skånska med fler generationer. Den högsta divisionen, 1A, vanns av hemmaklubben Stratos tre spelare Therese Malmberg Lundh med dottern Sanna Malmberg Lundh och Inez Karlsson. De bildade lag med Novalee Lundberg från Kungsör.
– De vann finalen mot ett riktigt starkt Spårvägen med hela 5-1. Lite kul att nämna är att tre av fyra spelare är födda 2011, ett väldigt ungt och lovande team, berömmer Louise Källström från arrangörsklubben, mer än nöjd med uppslutningen under helgen.
Stratos/Docksta med Livia Björkman Newelius, Miranda Allen, Rama Chehab Eddin och Felicia Norgren, där de tre förstnämnda representerar Enköpingsklubben, kom tvåa i mellangruppen, 1C efter förlust 4-5, minsta möjliga marginal i finalen mot Solna.