Bara fantasin sätter gränser, det kanske överanvända uttrycket som passar så bra in på Fritidsbanken.
Jag gillade idén med ett sorts idrottsbibliotek redan när jag hörde talas om den första gången.
Ju mer utbredd verksamheten blir, desto naturligare att ta del av den.
Tidsandan, med ökad vilja till återanvändning kombinerad med mer tid i naturen. Check på den också. Närheten till ishallarna och Korsängsfältet, där planer för fler idrottsanläggningar är på gång, blir en bonus.
Därför har jag höga förväntningar på det som upplevelseförvaltningen nu planerar i en del av det gamla badhuset.
Det finns förstås fallgropar. Tillgängligheten måste vara så bra att spontanbesök lönar sig. De som jobbar där måste förmodligen kombinera uppdraget med en viss uppsökande verksamhet.
Enligt det politiska beslutet ska Fritidsbanken inte kosta kommunen något extra, utan rymmas i budgeten. Det beror som alltid på hur man räknar.
I Lagundabygden lånade Örsundsbro IF, som sedan fem år driver den lilla Fritidsbanken intill kansliet, enligt sin statistik ut 6-7 prylar per dag, de tillfällen man haft öppet under årets första tre månader. Multiplicera med 10-20, eller hur mycket större nu upptagningsområdet i centralorten är, och du får möjligheterna i Enköping.
Heder till de ERK-anknutna 70-plussare som under en tid jobbade ideellt med Fritidsbanken i en källare på Lillsidan och som stoppades av en pandemi. Men badhuset känns som ett bättre läge. Nu när kommunen tar över.