I oktober genomfördes den militära varianten de olympiska spelen i Wuhan, Kina. Military World Games, MWG, är till stora delar som det vanliga, civila, OS med skillnaden att en del grenar har tydlig militär prägel – så som flygfemkamp och marin femkamp.

– Mästerskapet startades av organisationen CISM (Conseil International du Sport Militaire) efter andra världskriget för att länder skulle mötas och utöva idrott utan inslag av politik och konflikter. Egentligen är det precis som det "vanliga" OS, med skillnaden att media inte rapporterar om det och att det inte tv-sänds, berättar Anton Lif från Enköping som deltog vid mästerskapet i det svenska orienteringslaget.

Att mästerskapet, vars motto är "Friendship through sports", skulle vara fritt från politik stämmer inte riktigt. Det fick Anton Lif, som till vardags jobbar som konsult inom bland annat säkerhetsfrågor, erfara under spelen.

Som ett exempel diskades hemmanationen Kina efter att ha fuskat i orienteringen. Enligt uppgifter skulle man ha haft en egen snitslad bana och hjälp av funktionärer längs banan man sprang efter för att inte behöva orientera själv. De på förhand lågt rankade kineserna slog världseliten på både herr och damsidan, vilket väckte misstanke.

– Såklart att det finns jättemycket politik i det hela och det handlar så mycket om att framstå på ett visst sätt, i det här fallet Kina som arrangör. Jag har ju kanske de glasögonen på mig så att jag ser det väldigt tydligt, men hela mästerskapet var ju en del i Kinas kommunikationsplan mot omvärlden. De påstod att 230 000 volontärer jobbade runt mästerskapet. Det är som att vi skulle säga till hela Uppsala att "nu ska ni göra det här". Sen kan man ju inte ungå att bli imponerad över att de lyckas med sina stora satsningar, även om man kanske ska ifråga sättet på vilket de får saker gjorde ibland, menar Anton.

Det idrottsliga då? 
Anton Lif har orienterat sedan ungdomen och elitsatsade länge i klubben Rehns BK i Bollnäs, innan han senare hamnade i försvarsmakten och började orientera "militärt".

– Då blev jag istället vad man kanske kan kalla elitamatör, berättar han.

I mästerskapet sprang Anton och hans kollegor i orienteringslaget medeldistans, långdistans och stafett. För Anton slutade det med 54:e plats på medel, 61:a på långdistans och plats 16 i stafetten.

– Jag har sprungit på sex VM eller OS, och jag tror att det var mina bästa placeringssiffror. Har varit betydligt närmre de som har vunnit tidigare, men nu var det större avstånd. Men placeringsmässigt är jag väldigt nöjd. Jag är ju förälder sedan ett par år, så man får springa sina intervallpass när det passar numera. Det var kanske inte kanonresultat, men skapliga lopp och inga misstag så jag är nöjd.

Kanske är dock inte resultaten det viktigaste. I alla fall inte för Sverige. Andra länder, som Ryssland, åker dock till mästerskapen med helt andra förutsättningar och måste prestera eftersom att deras lön är beroende av det.

Det känns som ett mästerskap som är lite känsligt just säkerhetspolitiskt. Hur är stämningen?

– Faktum är att den är väldigt familjär. En del av länderna kan ju faktiskt vara mitt inne i en konflikt med varandra, ett faktiskt krig, och ändå ha trevligt med varandra. Bredvid mig satt representanter från USA, Nordkorea och Iran och käkade middag tillsammans. Det är en intressant aspekt i det hela och fokus ligger ju på att bygga broar via idrotten.