Ingrid Törnberg fyller snart 57 år, men är fortfarande en dominerande spelare i laget. Dottern Freja, 21 om några veckor, har inget emot att spela i samma lag som sin mamma. Tvärtom.
– Det känns ju coolt, det är inte många som gör det, säger hon.
Den här gången blev det ingen segerintervju och tävlingsmänniskorna Ingrid och Freja får ett par extra minuter att samla sig innan de kommer ut ur omklädningsrummet i Bergvretenhallen.
EBBK har precis förlorat knappt mot Duvbo på hemmaplan i den mycket jämna Stockholmsfyran. Efter matchen skiljer det bara två poäng mellan ettan och sexan i tabellen. EBBK ligger femma med fem segrar och tre förluster.
Dagens förlust var sur, speciellt som laget hade ledningen efter halva matchen.
– Vet inte riktigt vad jag ska säga. Inte bra, det var för många som inte orkade riktigt, säger Ingrid.
Men om att spela med din dotter..?
– Skitkul, säger hon.
Hur länge har ni spelat tillsammans nu, i samma lag?
– Det är ganska många säsonger nu. Vad blir det, Freja?
Mamma Ingrid funderar ihop med dottern.
De räknar fram till den tredje i rad här i Enköping och så två tidigare i ett samarbete med Västerås Basket.
– Då tränade vi här och spelade matcher i Västerås. Så hade vi ett gemensamt lag i RM. Du var väl 16, då va?
EP ber mor och dotter beskriva varandra.
Freja om Ingrid:
– Hennes kämpaglöd. Hon ger inte upp för fem öre. Blir hon av med bollen ska hon f-n ha tillbaka den, skrattar Freja.
– Hon drar hellre på sig en foul än låter någon annan ta den.
Det blev en sån situation i slutet av matchen när Ingrid "vräkte omkull" en flera decennier yngre motståndare i en duell och höll avväpnande upp handen mot domaren momentet efter.
Snabb försoning. Men vinnarinstinkt och underläge i slutminuten tar fram känslorna.
Ingrid om Freja:
– Vi är rätt lika där. Hon kämpar, har blicken för spelet och håller uppe tempot. Hon ger aldrig upp och har alltid, alltid, alltid högt tempo.
Hon återger ett samtal de hade i bilen för några dagar sedan. När Freja ombads att möjligen inte gå för fullt eftersom hon varit krasslig.
– Folk säger att man ska ta det lugnt. Men vad är lugnt?
– 85-90 procent finns liksom inte för henne.
Basketträningen med EBBK:s seniorlag är två kvällar i veckan, plus match på helgen, men både Ingrid och Freja tränar extra. För Freja är det styrkegym på egen hand när det inte är fotbollsträning i Fanna BK.
Extra crossfitpass för Ingrid, också känd i Enköping för sitt engagemang inom softbollen, gör att det är en mycket vältränad 57-åring.
– Man har ju sina åldersringar. Men så länge man orkar och håller kvalité så...
..så det är inte sista säsongen?
– Nej, varför ska det vara det, undrar hon.
Ingrid lyfter också fram det sociala i att få träna och spela matcher i samma lag som dottern.
– Speciellt nu när hon flyttat och inte bor hemma längre.
Blir ni osams någon gång?
– Nej, jag tror aldrig att vi varit det.
I alla fall inte på planen.
– Jag kan ju inte bli sur på någon som ger allt, säger Freja.
I början av november träffade EP-läsarna Jouni och Tobias Widberg, far och son, som spelar innebandy i IBF Grillby och just i den matchen hade 54-årige pappa Widberg, en gammal lagkamrat till Ingrid inom friidrotten, dominerat mot forna SSL-spelare.
– Man lever ju mycket på rutinen nu, förstås.
Plus en dos god fysik och spelglädje.