Anton Sagström jobbar till vardags med utsläppsmätningar vid diverse fabriker. Idag jobbar han med mätningar vid en fabrik i Mariestad. I helgen var han en del av det svenska laget som tog guld i nordiska mästerskapen i undervattensrugby i Amager, Danmark.
Två spelare i guldlaget är från Enköping. Den ena är nu landslagsrutinerade Anton Sagström, 25, och den andre mästerskapsdebutanten Johannes Ålander, 28.
– Det känns jättebra! Helt plötsligt blev det värt det med all träning och timmarna man lagt ner på det här. Det är extra kul med tanke på att vi har haft samma stomme i laget under en längre period. När alla kommer ihop och när det ger resultat känns det sjukt stort, berättar Anton Sagström.
I somras var han med i det svenska VM-laget som föll mot Danmark i kvartsfinalen i sudden death. Under helgen fick han och resten av landslaget revansch mot danskarna.
För Johannes Ålanders del blev det första mästerskapet i karriären en riktig framgångssaga. Där fick han från sin forwardsposition chansen i flera matcher.
– Det var jättekul att få testa att få vara med på den här nivån. Att sen få möta Norge och Danmark som är några av de bästa lagen som finns i världen var roligt. För mig personligen är det väldigt kul att få komma in i landslaget i den här fasen när laget är så bra, säger Johannes Ålander.
Nu finns det två guldmedaljörer i undervattensrugby från Enköping, vad beror det på tror du?
– Johannes är det solklara exemplet egentligen. Han är gammal simmare som är vältränad och har god kondition. För egen del så vet i fan, det är väl tio års träning som har gjort att jag är här, säger Anton Sagström
Guldet i helgen är den första svenska medaljen av den ädlaste valören på herrsidan i undervattensrugby sen 2008.
– Medaljer har vi tagit sen dess, men inte den som räknas, konstaterar Anton Sagström.
Nu är ni nordiska mästare, hur har ni firat?
– Det blev inte mycket till firande tyvärr. Nordiska är ju ett litet mästerskap och man är bara iväg en helg. Vi snackade lite efteråt och var glada men tråkigt nog hade flera spelare flyg att passa. Så det blev mest ett par kramar i simhallen, sen åkte vi hem. För egen del blev det en segeröl på hemvägen, inte mycket mer än så. Nu är man tillbaka i verkligheten och jobbar igen, säger han.