Varken Leif eller Ingela Strandberg kommer ihåg exakt hur det gick till när Leif blev biten av en fästing. Vad de däremot minns är att insjuknandet gick väldigt snabbt. Ena dagen hade Leif bara lätt huvudvärk och nästa var de tvungna att kasta sig i bilen och köra från hemmet i Tillinge-Tibble till akutmottagningen på Enköpings lasarett, då han hade fått över 40-gradig feber och hade svårt att gå.
– Han stapplade mer eller mindre in på akuten, satte sig och då helt plötsligt vändes hans ögon bakåt så att man bara såg det vita...sen föll han ihop medvetslös. Det var väldigt obehagligt. Jag trodde först att det var diabeteskoma men i den stunden förstod jag att det var något mycket värre, berättar Ingela Strandberg.
Läkarna konstaterade snabbt att det var TBE som Leif hade drabbats av och han placerades i en respirator för att hjälpa honom att andas. I den respiratorn skulle han ligga i nästan sju veckor - svävandes mellan liv och död. Men trots att det stundtals såg riktigt mörkt ut var loppet inte kört för Leif. Efter att ha varit sängliggande i respiratorn i veckor vakande han till slut upp ur medvetslösheten och kunde flyttas till en annan avdelning. Men han var långt ifrån återställd.
– Jag kunde röra ena tummen och prata, men det var bara det. Jag minns fortfarande väldigt lite från den här tiden men den var hemsk, berättar Leif Strandberg.
Det skulle dröja ytterligare fyra månader innan Leif kunde skrivas ut från sjukhuset och återvända hem. Lagom till julen 2014 var han tillbaka i villan i Tillinge-Tibble, om än kraftigt försvagad.
– Jag har haft en otrolig tur att jag klarade mig. Det är ju långt ifrån alla som gör det, säger han.
Väl hemma igen stod familjen inför en ny utmaning. Leif var fortfarande beroende av hjälp för att klara av vardagen och hemmet var tvunget att anpassas för att få plats med liftar och andra hjälpmedel. Våren 2015 fick Leif personliga assistenter, vilket blev en stor hjälp på den långa vägen tillbaka till en mer normal vardag.
– Det var två tjejer som stöttade mig att göra saker även om jag tyckte att det inte var någon idé. En gång tog de mig till Fyrishovsbadet i Uppsala för att låta mig bada, de sänkte ner mig i en bassäng och jag kunde gå från kant till kant. I den stunden kände jag att "Det här kan gå bra ändå", säger Leif.
Idag har Leif återhämtat sig från virussjukdomen men den har satt djupa spår. Efter förlamningen har han fortfarande svårt med att hålla balansen och behöver gå med en rullator. Han kan inte heller röra vänster hand fullt ut och han behöver fortfarande personlig assistans i vardagen av en ledsagare.
Både Leif och Ingela känner också en sorg för att det liv de planerade innan fästingbettet aldrig blev verklighet.
– Vår pension har ju inte alls blivit som vi hade tänkt oss och nu är vi hela tiden beroende av andras hjälp, vilket inte alltid känns så kul. Det är ett liv som är förstört på grund av en jäkla fästing, säger Ingela Strandberg.
Anledningen till att Leif Sandberg blev allvarligt sjuk var att han inte var vaccinerad mot TBE och han hoppas att hans historia kan få människor att förstå hur farlig sjukdomen är.
– Många tänker att "det händer inte mig", det gjorde jag också. Det är en farlig sjukdom som kan drabba vem som helst, säger han.