Enberga är inget HVB-hem och får därför inte behandla de boende. Boendeformen är "bostad med särskild service enligt socialtjänstlagen" - en insats som enbart handlar om boende.
EP GRANSKAR
Ett drogfritt boende där människor med missbruk och psykisk ohälsa ska få vård och behandling för båda sina tillstånd.
Så var tanken när Enköpings kommun började planera ett boende för gruppen av så kallat samsjuka personer. Särskilt viktigt ansågs det vara att inte fördröja behandling av ett av tillstånden i avvaktan på att det andra skulle förbättras.
Det man hade sett var att personer med samsjuklighet ofta hade ett stort behov av tvångsvård, självskador, bristande egenvård, våldsamt beteende och hemlöshet.
Men när Enberga utanför Örsundsbro till sist öppnade fick personalen inte behandla de boende.
Bara HVB-hem får behandla och något sånt tillstånd söktes aldrig. Istället blev det en "bostad med särskild service enligt socialtjänstlagen" – en insats som enbart handlar om boende och där behandling inte ingår i insatsen. Några krav om drogfrihet kan inte ställas.
– Det är en brist att vi inte får behandla. Vi har stor potential här med många kompetenser som vi inte kan utnyttja till fullo på grund av det. Jag brukar kalla det Enbergas identitetskris, att vi inte vet riktigt vilken typ av verksamhet vi förväntas bedriva, säger enhetschefen Therese Liljegren.
Att boendet skulle samordna sina insatser med andra aktörer diskuterades redan från början. Kommunens öppenvårdsmottagning Nyängen skulle exempelvis kopplas in för beroendebehandling och Regionen för psykiatribehandling. Men behandling skulle även kunna ges på plats.
Genom att "ta hem" vård och behandling i egen regi var tanken också att kostnaderna för målgruppen skulle minskas jämfört med att placera klienterna på kostsamma externa behandlingshem.
Nu måste man ändå anlita privata behandlingshem vid sidan av ibland när klienterna inte klarar sig enbart med vården som boendet kan ge.
Det Enbergas personal får göra i behandlingsväg är att dela ut mediciner, något som så gott som alla har delegation (tillstånd) på via den sjuksköterska som är kopplad till boendet. Utöver det jobbas det med en särskild samtalsmetod för att hjälpa klienterna att hitta sin motivation.
– Men vi får inte bedriva något behandlingsprogram, säger Therese Liljegren.
Om det var ett misstag att göra boendeformen till ett särskilt boende vet hon inte. Det hon vet är att personalen skulle kunna arbeta på ett annorlunda sätt om man fått bedriva behandling och därmed kunna ställa krav på klienterna.
– Vi hade absolut kunnat göra mer nytta för klienterna men också för pengarna, säger hon.
Therese Liljegren tycker att boendeformen skulle behöva ändras, något som hon framfört till chefer och politiker.
– Målgruppen är rätt men boendeformen är fel. Vi vill inte bara vara en förvaringsplats, säger hon.
De flesta som bor på Enberga har fått platsen via socialförvaltningen som de ofta haft kontakt med i många år på grund av sina missbruk. Socialchefen Jonas Boman var inte med när boendet planerades och vet inte varför formen blev just särskilt boende.
Även om Enberga inte får behandla klienterna är socialchefen Jonas Boman ändå nöjd med att Enköping kan erbjuda boendet till gruppen samsjuka. "Fanns det inte skulle de säkert fara väldigt illa", säger han.
– Nu spekulerar jag: har man en behandlande verksamhet så är det kravställande. Klienterna förväntas ta emot hjälpen men också följa kraven som ställs. Man kanske var orolig för att det skulle leda till att de inte skulle klara av boendet, tvingas flytta och bli hemlösa, säger han.
Jonas Boman är ändå nöjd med att Enköping kan erbjuda boendet till gruppen samsjuka.
– Det finns andra värden än pengar. Fanns det inte skulle de säkert fara väldigt illa, säger han.