Valet i Enköping
Sist ut i EP:s intervjuserie är Sverigedemokraternas Lars Wistedt.
Intervjun görs samma dag som den av SD begärda misstroendeomröstningen av justitie- och inrikesminister Morgan Johansson hölls och som slutade med att ministern sitter kvar.
– Inget hade förändrats om han slutat, det där är ju en politisk manöver. Istället handlar det om år av misslyckanden, som hela regeringen är skyldig till, inte bara Morgan Johansson, säger Lars Wistedt.
Hans eget parti tror att lösningen på den gängkriminalitet som man anklagar regeringen för att inte kunna lösa ligger i att tuffa till lagar, regler och krav, i kombination med sociala insatser. Inte bara på riksnivå utan också ute i kommunerna.
– Det är mycket vi måste göra om vi ska få ett tryggare samhälle, säger han.
Långsiktiga mål, gärna gemensamma, är nyckeln, menar han och tror att ju mer accepterat SD blir desto lättare kommer det att bli att få till såna.
– Utökade sociala insatser är grunden, såsom att förbättra skolan. Men sen måste vi ta i med hårdhandskarna, göra det möjligt med avlyssning och att visitera misstänkta individer i utsatta områden. Polisen måste få göra narkotikasvep i skolorna, fängelserna måste bli avskräckande och straffen skarpare.
Lokala partier kan inte påverka så mycket när det gäller lagar och förordningar. Men skolan är kommunernas ansvar och här har SD kontroversiella lösningar jämfört med övriga partier. Ska resultaten i skolan förbättras måste ordning och reda till, menar partiet. Genom att minska klasserna till max 20 elever per klass och samtidigt placera stökiga elever i särskilda jourklasser skulle lärarna få möjlighet att fokusera på de övriga eleverna, säger Wistedt. Kriminella elever ska över huvudtaget inte få vistas i skolorna, de bör flyttas till specialskolor med erfarna lärare.
– Det är klart att det här kommer att ställa krav på investeringar i fler skolor men det är de viktigaste investeringarna som vi har att göra, menar han.
Hur ska detta betalas?
– Genom prioriteringar. Det är som med hushållskassan, man kan inte äta pizza varje dag, man måste välja bort ibland.
Han tycker att det finns en hel del saker att välja bort. Att komma åt dem som fuskar med bidrag är ett av hans exempel som han menar skulle spara mycket pengar, även på kommunnivå. Lagändringar som möjliggör samkörning av olika myndighetsregister är en fråga som hans parti jobbar för på riksplan.
Att fokusera på kärnverksamheten vård-skola-omsorg och aktivt ifrågasätta, och vid behov ta bort, annan verksamhet är också något som SD vill jobba för. Lars Wistedt nämner exemplet med offentlig konst i nya byggnader.
– Vi drar ner på vården men betalar för konstnärer som ska bygga en gigantisk lampa för 4,5 miljoner i nya gymnasiet. Det är ju feltänk. Vi vill halvera konstbudgeten i nya projekt och prioritera lokala konstnärer.
Lars Wistedt har bara varit politiskt aktiv sedan 2015, då hans engagemang väcktes i kölvattnet av migrationsvågen 2015.
– Jag tycker att de etablerade partierna hanterade det fruktansvärt dåligt. SD var det enda parti som vågade prata om problemen rakt ut men anklagades för att vara rasister och allt möjligt. Men nu är det som SD pratade om för tio år sedan god socialdemokratisk politik.
För tio år sedan deklarerade partiledaren Jimmie Åkesson att partiet hade nolltolerans mot rasism och extremism. Sedan dess har SD uteslutit många medlemmar för deras rasistiska och nazistiska åsikter. Kritiker menar att problemen kvarstår. Lars Wistedt håller dock inte med om detta.
– Vi har rensat ut och kommit långt. För mig skulle det inte fungera om partiet höll fast i det gamla. Jag har själv en fru från Thailand och vi har flera i partiet från andra länder.
– Däremot talar vi klarspråk om vilka som ska få komma hit. De som har skyddsskäl och exempelvis flyr från krig ska prioriteras. Vi ska inte vara hela världens socialbyrå, säger han.
Förutom det vi redan pratat om - varför ska folk rösta på er i kommunvalet?
– Vi driver sakfrågor, inte ideologiska frågor. Vi vill ha igenom en närhetsprincip i upphandlingar så vi kan gynna våra lokala företagare så långt det går, på så vis kan vi också bygga upp en självförsörjning. Vi vill öka det demokratiska inflytandet, exempelvis genom att ha folkomröstningar om större frågor. Föreningslivet måste stödjas, särskilt för pensionärsföreningarna.