Här i en bit kalksten från dagens Australien finns hjärta i 3D, det äldsta funna hjärtfossilet, 380-miljoner år gammalt.
Det största steget i människans evolutionära historia togs för mycket länge sedan, när arter som rundmunnar och pirålar utvecklades till riktiga fiskar med käkar.
– Nästan hela vår anatomi etablerades vid den tiden. Och det är just vad rekordhjärtat, 380 miljoner år gammalt, berättar för oss, menar Per Ahlberg professor i evolution och utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet.
– Skulle vi titta på hur vår kropp är uppbyggd så skulle väldigt mycket gå tillbaka till den här tiden. Man tänker sig gärna att det lite senare steget när fiskar utvecklades till landdjur var en stor sak. Men förutom att fenorna har blivit fram- och bakben handlar det egentligen om måttliga förändringar, säger Per Ahlberg.
Fyndet visar att hjärtat redan då fått den placering långt fram i kroppen där det finns hos fiskar än i dag.
Hjärtat har hittats vid en välkänd lokal för fossilfynd i Australien. Det märkvärdiga är inte bara åldern, utan att hjärtat är tredimensionellt, och att även magsäck och lever finns kvar. Normalt är det bara benen som blir fossil, medan mjukdelarna försvinner.
– Ofta är ju fossil med mjukdelar tillplattade som en pressad blomma i ett herbarium, men här ser vi det i 3D. Vi ser hålrummen och vi ser vävnaderna i hjärtat. Det är inte helt unikt, men väldigt, väldigt ovanligt och det här är det allra äldsta.
Per Ahlberg är professor vid Institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
En studie om upptäckten av hjärtat har nyligen publicerats i den ledande vetenskapliga tidskriften Science. Efter det har rekordhjärtat blivit en världsnyhet som spridits i medier i allt från Indien, Egypten och i brittiska BBC.
Per Ahlberg har bidragit med tolkningen av fyndet, men också haft en avgörande roll för själva undersökningen av fossilet. En utmaning har varit att mjukdelar som hjärta och magsäck förstörts med de metoder som använts för att få fram ben ur ett material. Per Ahlbergs idé var att skiktröntga fossilen i en anläggning som alstrar mycket stark röntgenstrålning, en synkrotron.
– Det fungerade, vi kunde se allt. Det är som man gör med ett skadat knä på sjukhus, men vi gör det med mycket högre energi och upplösning för att kunna se olika material inuti stenblocket, säger Per Ahlberg.
Hjärtats placering i urtidsfisken från 380-miljoner år sedan är detsamma som hos dagens hajar.
Nu hoppas han på fler upptäckter av det här slaget, bevarade mjukdelar är vanligare än trott.
– Vi kan hitta mer, från ännu längre tillbaks i tiden, säger Per Ahlberg.
Professor Kate Trinajstic, vid Curtin university i Australien är en av forskarna som Per Ahlberg samarbetar med. Här inspekterar hon ett av Gogofynden, ursprungsbefolkningens namn på platsen där fynden gjorts.