På sociala medier följer tusentals Sadi Alwanis kamp mot cancern. För honom har det varit viktigt att få dela sin historia och visa att det går att vara positiv trots att sjukdomen.
Det var i april förra året som Sadi Alwani fick reda på att det som ömmade i hans högra ben var en ovanlig form av skelettcancer, Ewings sarkom. Strax därpå påbörjade han cellgiftsbehandling. Det äldsta inlägget som i dag syns på hans instagram är en bild tagen ungefär samtidigt, publicerad i slutet av maj 2020. Texten till bilden, där 16-åringen sitter på en balkong i kvällsljus, består bara av två emojis. Den ena är en slängkyss, den andra föreställer två masker, en symbol för teaterns tragedi och komedi.
– Jag hoppades såklart att det inte var cancer. Samtidigt tänkte jag att om det är cancer så får jag bara fortsätta leva med det. Maskerna visar att man kan vara ledsen och glad på samma gång. Det är så jag känner. Det går att vara positiv. Du måste bli vän med cancern, säger Sadi Alwani.
Den känslan är också anledningen till varför han bestämde sig för att dela med sig av sin kamp mot sjukdomen på sociala medier. I dag följer tusentals honom på instagram. Han publicerar långt ifrån dagligen men varje bild överöses av kärlek från vänner, bekanta och främlingar.
– Jag vill nå ut med min historia. Och visa de som är i min sits, som går på cellgifter och behandlingar, att man inte behöver må dåligt eller skämmas för något. Du behöver inte skämmas för hur du ser ut eller över att du tappar håret.
Över sommaren följde en intensiv tid av läkarbesök och cellgifter. Trots den tuffa behandlingen hade cancern spridit sig när hösten kom. Då bekräftades också det som Sadi redan hade på känn: för att stoppa sjukdomen skulle han bli tvungen att amputera benet. Någon vecka sedan amputerades hans högra ben från knät och neråt.
Sadi Alwani skriver alltid en kort text under sina instagram-bilder. Några exempel är "Heaven can wait, I'm not done yet" och "My current situation is not my finale destination".
I början av december publicerade han en bild på instagram med texten "Livet går vidare, skärp dig". På bilden håller han i en krycka och småler in i kameran.
– Jag hade en magkänsla att jag skulle förlora benet, så jag var förberedd på det. När jag lade upp den bilden kände jag så – fast du går igenom något som är svårt nu går livet vidare. Jag vill att folk ska se att här är en 16-åring som gillade att vara aktiv och som förlorade benet, men han är fortfarande glad.
Sadi Alwani med sin mamma Madeleine Hedlund. I höstas tvingades Sadi amputera sitt högra ben från knät och neråt. I dag har han protes och tycker det funkar bra.
Sadi säger att det senaste året nog varit svårare för hans närstående än för honom själv. Den bilden delar inte riktigt hans mamma, Madeleine Hedlund.
– Sadi har alltid varit en glad människa och haft lite pajas i sig. Det har nog gjort det lättare för honom att hantera allt. Samtidigt har han ju mått jättedåligt och det har varit svårt att ta in att han är så sjuk i kroppen. För oss som stått bredvid har det varit väldigt svårt att se honom lida.
Hur har ni i familjen hanterat det här året?
– Det vet jag nog inte ens själv. Det går inte att förklara. Tiden har gått så fort och det har hela tiden funnits något som måste göras. Man hinner inte tänka. Det är många som säger det också, att det kan komma ikapp senare när man får möjlighet att andas, säger Madeleine Hedlund.
På sociala medier följer tusentals Sadi Alwanis kamp mot cancern. För honom har det varit viktigt att få dela sin historia och visa att det går att vara positiv trots att sjukdomen.
I dag har Sadi Alwani en protes på höger ben och snart ska han få en ny, en som är mer smidig. Under våren återstår en cellgiftsbehandling. Sedan väntar resten av livet.
– Efter sista behandlingen är jag klar och då kommer jag inte gå tillbaka till sjukhuset igen. Det här året ska jag vara ute hela tiden och göra så mycket aktiviteter som går att göra på ett år. Jag ska ta tillbaka allt som jag missade förra året.