Micael Taavo.
Micael Taavo, vanligtvis läkare på centralintensiven men nu föräldraledig.
"Först kändes det konstigt att vara hemma, nu när det var allvar. Det låter konstigt att säga som intensivvårdsläkare – det är alltid på allvar. Men det här var en så stor händelse och jag visste att alla kolleger jobbar mycket.
Jag ville fota för att göra ett tidsdokument och för att hylla alla medarbetare. Deras uthållighet är imponerande. Visst är det nya rutiner som de har fått lära sig men den stora utmaningen är jobba på trots en stigande kurva, utan slutdatum.
Tanken var att det skulle bli ett album att lägga på fikabordet som vi kan titta på och säga: 'Kommer ni ihåg?' Nu ser det också ut att bli en utställning på Svensk förening för anestesi och intensivvårds årsmöte i Uppsala nästa år."
Via ett videosamtal får socialminister Lena Hallengren (S) ett digitalt studiebesök på intensiven.
Sofia Lindström, specialistsjuksköterska och vice ordförande för Vårdförbundet i Uppsala
"Jag träffade Lena Hallengren när jag var med i 'Aktuellt' i april. Hon var intresserad av arbetet på Iva men ville inte störa verksamheten, så vi ordnade ett digitalt verksamhetsbesök.
Det blev faktiskt väldigt bra och inte så stelt som det kan vara vid ett officiellt besök. Vi gick runt i korridoren och hon hann prata med mina kolleger. Jag lyfte vårdskulden som byggs upp nu – vem ska ta hand om den? Det får aldrig bli en ekonomisk fråga.
Jag fokuserade också på att vi har en brist på sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. En stor anledning till det är löneutvecklingen, efter 45 års ålder är den icke-existerande. Och är det något pandemin visar är det att vi behöver prioritera sjuksköterskor."
En patient ska läggas i respirator igen och sömnmedel ges. En kort stund kopplas syrgasen bort. Lungorna är så svaga att de tappar syremättnaden på en gång. Då måste läkaren stoppa ner en plastslang i patientens hals för att han eller hon ska kunna få hjälp av respiratorn att andas.
Peter Galos, narkosläkare på intensivvårdssektionen
"Det som är utmanande med att jobba i pandemin är att det till viss del är en ny sjukdom och att vi har många svårt sjuka smittbärande patienter samtidigt. En del procedurer är tyngre och tekniskt svårare på grund av skyddsutrustningen.
Men vi är ganska vana att arbeta långa och tidvis slitsamma pass och jag upplever att vi trots allt kunnat ge en bra vård till våra patienter.
Det som är bekymrande är vad som händer när pandemin är över: Jag tror vi på sikt riskerar att förlora vårdpersonal, att det här blir droppen för de som redan innan pandemin hade dåliga villkor för slitsamt arbete."
Solen lyser in genom smutsiga fönster på ett tidigt pass. Karin Mattson, intensivvårdssjuksköterska, tar på sig skyddsmasken.
Kommunikation och samarbete är centralt, men det är svårare i skyddsmask. Här pågår en vändning till bukläge. Läkaren Eva, undersköterskan Kajsa, sjukgymnast Gunilla och sjuksköterskan Karin hjälps åt.
Rast med social distans och "Gilmore girls" på tv:n.
Ett artärprov tas för att se bland annat elektrolytbalans och hur mycket koldioxid det finns i blodet.
Nattarbete på intensiven.
Rapport till jouren som ska börja jobba i slutet på dagpasset.