Sjukgymnasten är precis på väg ut ur PG Normans lägenhet. Hon har hjälpt honom att övningsgå med rullator utanför på trottoaren.
– Det var första gången jag var utomhus sedan jag skrevs ut för ett par veckor sedan, säger PG Norman och tar hjälp av sina kryckor när han sätter sig i en fåtölj i vardagsrummet.
Musklerna är kraftigt försvagade, balansen svajig och lungorna kan inte syresätta kroppen som förr. Kontrasten till hans tillvaro innan covid-19 är enorm: PG levde ett aktivt liv med gymbesök och mycket promenader.
Är det livet möjligt igen? Han har ställt frågan till otaliga läkare.
– De säger att det är omöjligt att veta hur återställd jag kan bli eftersom sjukdomen är så ny. Det känns väldigt jobbigt att inte kunna få något svar.
Det började natten mot den 11 april. PG vaknade med frossa och hög feber och förstod direkt att han fått det nya coronaviruset. Men han var inte så orolig. Han närmade sig visserligen 70, men tillhörde ingen riskgrupp.
En vecka senare hade PG så dålig syresättning att han svimmade i köket. Han togs till Akademiska sjukhuset där han direkt blev inlagd. Vanlig syrgasbehandling räckte inte för att syresätta lungorna, så den 20 april sövdes han för att läggas i respirator.
Först sex veckor senare skulle han komma att väckas ur den. Då hade han gått ner 24 kilo, mestadels muskler.
– Det kändes som att jag blivit överkörd av en ångvält. I totalt tre månader låg jag som ett kolli, en stor del av den tiden minns jag väldigt lite från.
PG skickades först till rehab, sedan tillbaka till intensiven när läget åter förvärrades. Totalt valsade han runt mellan sex-sju avdelningar.
– I mina svartaste stunder tänkte jag att jag kanske inte blir bättre. Att det varit bättre om jag hade dött.
I efterhand har PG fått veta hur nära det var att han faktiskt dog. Den 12 maj, när han legat i respiratorn i drygt tre veckor, ska det ha hållits ett möte om att stänga av den.
– Mina värden blev inte bättre. En läkare sa till min syster att det mest etiska var att stänga av apparaten eftersom jag riskerade att bli en grönsak om jag vaknade upp.
Men när röntgen visade att PG:s hjärna inte tagit skada fick han en ny chans att överleva.
– Det känns lite makabert. Men jag kan väl förstå att det inte var lätt för läkarna ... det var säkert kö till respiratorerna.
Den 18 november skrevs PG ut. Han klev in över tröskeln till sin lägenhet med en kasse proppfull av krya på dig-kort som vänner och kolleger skickat.
Hur var det att komma hem igen?
– Skönt, men också lite ... ja, man hade ju blivit bortskämd med att bli omhändertagen på sjukhuset. Och all personal som gör ett sånt fantastiskt jobb, trots låga löner. Jag känner en sån otrolig tacksamhet mot alla som räddade mitt liv.
PG Norman har inte hört talas om någon covidpatient i Region Uppsala som legat så länge i respirator eller haft så lång vårdtid som han. De flesta covidpatienter behöver respiratorvård en till två veckor.
Det återstår många återbesök på Akademiska. Den senaste lungröntgen visade att lungorna läkt bättre än PG vågat hoppas. Drömmen är att bli helt återställd, men han är nöjd om han når 75 procent.
– När våren kommer vill jag kunna göra sånt jag gjort förut. Jag hoppas att jag har krafterna att åka till stugan i Ö-vik och pyssla.