Johan Lennerstrand är docent i experimentell virologi vid Uppsala universitet och forskare vid Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk mikrobiologi.
Den prognosen gör Johan Lennerstrand, docent i experimentell virologi vid Uppsala universitet och forskare vid Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk mikrobiologi.
– De stora vaccinföretagen arbetar redan med att uppdatera befintliga vaccin för att ge bättre skydd mot de kända nya virusvarianterna. Sannolikt kommer fler sådana uppdateringar av vaccinen behöva göras även mot andra muterade varianter av coronaviruset som orsakar covid-19, säger han.
Att mutationer uppstår i samband med att det nya coronaviruset masskopierar sig självt inuti infekterade celler är inget konstigt. Detta händer i alla virus och är oftast inget att oroa sig för.
– Bara i sällsynta fall förändrar mutationerna virusets egenskaper på ett sätt som är till fördel för viruset, så som vi nu har sett hos de så kallade brittiska, sydafrikanska och brasilianska varianterna av sars-cov-2 som snabbt sprider sig till stora delar av världen, säger Johan Lennerstrand.
Dessa nya virusvarianter har många mutationer i sin arvsmassa jämfört med det virus som började spridas från staden Wuhan i Kina för drygt ett år sedan.
– Ändå är det egentligen bara två av dessa mutationer som det är viktigt att hålla reda på eftersom de ändrar virusets egenskaper på för oss negativa sätt. Båda orsakar förändringar i det så kallade spikproteinet som viruset använder för att ta sig in i och infektera celler.
Sars-cov-2-virusets arvsmassa består av nära 30 000 sammanlänkade ”RNA-bokstäver”. Utifrån sina positioner i denna kedja har de båda mutationerna fått beteckningarna 484 och 501.
Den brittiska virusvarianten innehåller ”bara” 501-mutationen. Hos den sydafrikanska och den brasilianska varianten finns båda mutationerna.
– 501-mutationen förändrar spikproteinet så att viruset blir mer smittsamt och 484-mutationen kan öka risken för att återinfekteras. Dessutom verkar befintliga vaccin ge sämre skydd mot virus med 484-mutationen än mot andra virusstammar, säger Johan Lennerstrand.
Även om de nya virusvarianterna riskerar att öka smittspridningen över hela världen och förta en del av effekten av pågående vaccinationssatsningar ser han också några ljuspunkter.
– Att de brittiska, sydafrikanska och brasilianska virusvarianterna har samma mutationer trots att de uppkommit oberoende av varandra innebär i bästa fall att det nya coronaviruset inte har så mycket spelutrymme kvar att orsaka nya besvärliga mutationer, säger han.
Samtidigt framhåller Johan Lennerstrand att det går att minska ”spelutrymmet” för att sådana mutationer överhuvud taget ska uppstå.
– Allra viktigast är aktiva insatser överallt i världen för att minska smittspridningen. Ju färre personer som är infekterade, desto mindre är risken för att nya betydelsefulla mutationer ska uppstå och spridas vidare, i synnerhet i patienter med nedsatt immunförsvar.
Hittills har Johan Lennerstrand hållit sig uppdaterad om de nya mutationerna genom det internationella nätverk av virusforskare som han ingår i. Han hoppas dock att snart själv mer aktivt kunna bidra till att öka kunskaperna kring dem.
– Bland annat planerar vi vid kliniskt mikrobiologiska laboratoriet på Akademiska sjukhuset att i samarbete med professor Åke Lundkvists forskargrupp studera effekterna av nya mutationer i försök vid säkerhetslaboratoriet på Biomedicinska centrum, säger Johan Lennerstrand.