Har personer som dör i självmord fått vård innan självmordet? Vilken typ av vård i så fall och var i vården? Och har vården förstått att de här personerna var suicidala?

Det är några av de frågor som får svar i den stora journalgranskningen som nu pågår. De journaler som forskarna tittar på är journalerna två år bakåt i tiden för alla i Sverige som dog genom självmord under 2015. 

Erik Klingenberg, suicidpreventionssamordnare i Uppsala län, tycker att studien är mycket intressant: 

– Den ger oss kunskap som vi aldrig tidigare haft. Den kommer att hjälpa oss att göra förändringar inom vården som behövs för att minska antalet självmord, säger han.

Hälften av de totalt 1200 journalerna är granskade, dit hör 37 fall från Uppsala län. Det är särskilt två resultat som Erik Klingenberg tycker är extra intressanta utifrån det forskarna hittills tittat på.

Det ena är att 40 procent av patienterna hade psykiska besvär vid sista besöket på vårdcentralen – men bara 4 procent av dem fick under besöket en fråga om självmordstankar, enligt dokumentationen. 

– Det är tydligt att man i primärvården kan bli betydligt bättre på att ställa frågor som fångar in psykisk ohälsa. Vi ser i journalerna att de här personerna finns överallt i vården – inte bara inom psykiatrin – några månader innan de tar livet av sig. Det innebär att besöket på vårdcentralen kan vara sista chansen för vården att hjälpa dem. 

Det andra resultatet som Erik Klingenberg vill lyfta är att hälften av de som kom till psykiatrin hade haft ett självmordsförsök bakom sig. 

– Det visar att tidigare suicidförsök är en hög riskfaktor för att senare dö i självmord. Och det visar att vården behöver bli ännu bättre på att ta reda på om personer gjort suicidförsök och framför allt på att ta fram bra åtgärdsprogram för de som gjort försök. I dag saknas många gånger sådana rutiner.

Vilken typ av rutiner kan det handla om?

– Till exempel finns inga tydliga rutiner i dag om hur vårdpersonal ska dokumentera självmordsförsök, vilket ökar risken för att nästa person i vårdkedjan inte får kännedom om det. Det finns heller inga rutiner kring hur ofta en patient som gjort ett självmordsförsök ska följas upp av vården.

Det var först inte meningen att studien skulle bli så stor. Men landsting efter landsting hakade på, och nu är alltså alla Sveriges 22 regioner/landsting med. Åsa Westrin, professor i psykiatri vid Lunds universitet, är forskningsledare för journalgranskningen. Enligt henne kommer samtliga journaler troligen att vara granskade och införda i databasen till våren. Därefter kan man gå på djupet och ta fram fler detaljkunskaper. 

– Det här är ett unikt forskningsprojekt. Finland gjorde en liknande studie för cirka 15 år sedan men de använde en annan metod, säger hon.

Åsa Westrin är lika övertygad som Erik Klingenberg om att projektet kommer att leda till tydliga förändringar i vårdens sätt att arbeta. 

– Vi ser, för det första, att primärvårdens personal behöver utbildning i hur de kan upptäcka suicidnära personer. För det andra måste personalen veta vart de ska vända sig med de här patienterna om de inte själva kan ta hand om dem. Det behövs därför tydliga strukturer för hur olika delar av vården ska samarbeta, så att de här patienterna inte faller mellan stolarna utan får hjälp i tid.