Vid ett veckoslut i juli gjorde Uppsalapolisen över 50 insatser i samband med att personer mådde psykiskt dåligt. Händelser av det slaget kan vara självmord, självmordsförsök eller att personer behöver tas om hand och köras akut till psykiatrin.
– Vi har sett en ökning av de här insatserna i vårt polisområde sedan 2019 och det har inte avtagit i år med coronapandemin. De femtio insatserna under en julihelg måste ha varit rekord, säger Per Halldén, polisområdeschef i Uppsala.
Han berättar hur en nyss pensionerad kollega berättade att just de här insatserna är den enskilt största skillnaden i polisarbetet i dag jämfört med 70-talet när kollegan började sin yrkesbana.
– Då hände det någon gång per år att man fick rycka ut på sådana ärenden. Nu händer det varje dag, säger Per Halldén.
Det här tar stora resurser i anspråk. Men ofta är det främst vård och inte polisinsatser som behövs, påpekar han, även om polis behövs när det krävs visst våld eller finns misstanke om brott.
Att polisresurser på det här sättet används fel är en gammal kritik som nu i och med sommarens rekord i Uppsala kommer upp igen. Per Halldén vet vad han vill se för lösning.
– Region Uppsala måste satsa på en så kallad psykiatriambulans. Då kan vi ägna oss åt att lösa brott i stället, säger han.
Sådana ambulanser rullar redan i Stockholm permanent och på försök i Malmö och Västra Götaland. Den politiska ledningen i Region Uppsala sade hösten 2019 att förutsättningarna för en sådan ambulans här skulle utredas och att en insats kunde bli aktuell under 2021.
Den förhoppningen finns kvar, men sannolikheten för att hinna sjösätta något till dess har minskat i och med coronapandemin. Det säger Malin Sjöberg Högrell (L), regionråd och ordförande i sjukhusstyrelsen.
– Det här har varit och är en prioriterad fråga för oss och vi har satt tjänstemän på att utreda detta. Vi vill hitta en lösning så att polisen inte ska behöva göra det här arbetet, säger hon.
Men det finns lite att fundera på. Psykiatriambulanser har inte prövats i så stor omfattning än och hur väl de fungerar är därför inte klarlagt, poängterar Malin Sjöberg Högrell.
– Vi måste förstås fråga oss om det här är rätt insats för oss, om det är det bästa. Det finns ju inte så mycket evidens än på att det här hjälper bäst, säger hon.