Den slutsatsen drar ett internationellt konsortium av forskare i en studie av 410 olika arter av ryggradsdjur, som publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.
– För att minimera risken för att sars-cov-2 sprider sig till utrotningshotade vilda djur, i djurparker och bland husdjur är det viktigt att veta vilka djurarter som kan vara mottagliga för viruset, säger professor Kerstin Lindblad-Toh vid Uppsala universitet och Broad Institute i Boston.
Enligt studien löper våra närmaste släktingar schimpansen, gorillan och orangutangen, och även flera andra arter av apor, mycket hög risk att infekteras om de skulle utsättas för sars-cov-2-smitta.
Också många av våra betydligt mer avlägsna släktingar bland däggdjuren, däribland kor, får, getter, hjortar och delfiner, bedöms ligga i högriskzonen.
Kattdjur som tigrar, lejon och våra egna huskatter löper enligt forskarna medelhög risk för att infekteras av det nya coronaviruset.
– De 103 arter som vi bedömt har mycket hög, hög eller medelhög infektionsrisk är alla däggdjur. Hela 40 procent av dessa djurarter var redan före coronapandemin hotade och rödlistade av Internationella naturvårdsunionen, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Alla fiskar, fåglar, kräldjur och groddjur löper enligt studien låg eller mycket låg risk för att infekteras. Även för däggdjur som till exempel vargar, tamhundar, råttor och möss bedöms infektionsrisken vara låg.
Av lättbegripliga skäl bygger studien inte på storskaliga experiment där djuren, varav många utrotningshotade, medvetet utsatts för smitta för att ta reda på om de insjuknar och kanske dör i covid-19.
I stället har forskarna undersökt proteinet ACE2, som finns på ytan av celler i till exempel lungorna, hjärtat, pulsådrorna, tarmarna och hjärnan. Sars-cov-2-viruset använder ACE2-proteinet som en slags dörröppnare när det tar sig in i och infekterar celler i människokroppen.
Genen för ACE2-proteinet finns hos alla ryggradsdjur, men har under evolutionens gång genomgått förändringar som gör att dess uppbyggnad och struktur skiljer sig mellan olika djurarter.
– Ju större likheterna mellan en djurarts och människans ACE2 är, desto högre har vi bedömt risken för att sars-cov-2-viruset kan fästa vid det, ta sig vidare in i cellerna och sätta igång och föröka sig inuti dem, förklarar Kerstin Lindblad-Toh.
De flesta forskare är i dag eniga om att sars-cov-2 har sitt ursprung i ett snarlikt coronavirus hos fladdermöss, men att fladdermusviruset måste ha ”förädlats” i någon annan djurart innan det började infektera människor. Myrkotten har pekats ut som en möjlig sådan så kallad mellanvärd.
– Men myrkottars ACE2 har en struktur som gör att vi bedömer sannolikheten för att de ska vara mottagliga för sars-cov-2 som mycket liten. Förhoppningsvis kan våra resultat bli en hjälp i sökandet efter andra, mer troliga mellanvärdar för detta virus, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Ett resultat som förvånade forskarna är att ACE2-proteinet hos 37 arter av fladdermöss som ingick i studien är så olikt människans att de bör ha mycket låg risk att infekteras av sars-cov-2.
– En möjlighet är att fladdermusen har ett annat protein än ACE2 som kan ta upp viruset. Vi har nyligen påbörjat en analys av drygt 20 sådana alternativa proteinkandidater, men ännu är inte resultaten av dem klara, säger Kerstin Lindblad-Toh.