Med två tomma händer har han byggt upp sitt företag Lyckås Måleri i Bålsta. Företaget har i dag 23 anställda och äger ett antal fastigheter i kommunen.
När den stora byggkraschen -91 förlamade hela branschen fick en ung Tomas Lyckåsen gå från sin anställning som målare på Bålsta Måleri. Uppväxt i en miljö där företagande sågs som något fult tog han ändå steget och startade ett eget måleri. Stick i stäv mot vad hans pappa tyckte.
– Farsan var gammal målare och kommunist ut i fingertopparna. Han trodde inte att jag var riktigt klok när jag berättade att jag skulle starta eget måleri. Han ville absolut inte att jag skulle bli målare och han föraktade företagare. För honom var företagande något som bara kapitalister sysslade med. De jobbade ingenting men ändå tjänade de pengar, det var så han såg på företagare. Perfekt tänkte jag, lite jobb och mycket pengar - det lät som musik i mina öron.
Skolan var ingen plats som Tomas trivdes i. Det kliade i kroppen hela tiden och betygen blev där efter. Men det gick bra ändå.
– Jag var inget ljushuvud i skolan och hade svårt att stava och allt sånt. Men jag hade social kompetens. Prata med folk har jag alltid haft lätt för och jag gör inte bort mig i vilka sammanhang jag än hamnar - jag kan prata med alla. Det har blivit nyckeln för mitt företagande. Är man social får man många kontakter och det är mycket av vad det handlar om att vara företagare. Sedan har jag en förmåga att sätta ihop ett bra lag och se individen och vad den är duktig på. Har man ett bra lag som strävar mot samma mål är det inte mycket som kan stoppa en.
Tomas är uppväxt i Bålsta och driver sitt företag på orten. Han har varit drivande inom föreningslivet under stora delar av sitt liv och känner ett starkt engagemang för det som händer i kommunen.
Han har sett hur politikernas ovilja att samarbeta fått kommunen att stagnera och inte utvecklats i samma takt som kringliggande kommuner. Han och många andra har länge försökt få till en förändring.
– Politikerna har länge sagt att allt är bra i Bålsta, men så har det ju inte varit. Allt har tagit sådan tid, det har varit tungrott och ingen har velat ta något beslut. Vi är många som har påpekat detta och det märks att politikerna nu har börjat lyssna på kritiken och förstår att Håbo kommun behöver en ledning som samarbetar mot ett gemensamt mål. Det har skett en liten attitydförändring och jag hoppas att den kan få fortsätta.
Bristen på hallar i kommunen har fått Tomas och några kompanjoner att ta saken i egna händer. Inom kort öppnar de Bålsta Padel Club, de långa beslutsvägarna var en av anledningarna till att de ville göra det i egen regi.
– Det här måste vi göra själva, det var precis så vi tänkte när vi planerade padelhallen. Vi tog kontakt med kommunen och ville ha ett möte där vi kunde berätta om våra idéer. Bara att få till ett möte tog sex månader, det är alldeles för lång tid. Det är så det har sett ut. Demokrati i all ära, men ibland skulle lite diktatur inte skada, där någon kan kliva fram och peka med hela handen och säga vad som ska göras. Jag hoppas att den attitydförändring som ändå har skett den senaste tiden kan få fortsätta och att politikerna fortsätter att lyssna på oss som bor och verkar i Håbo kommun.