– Det känns helt fantastiskt, det kommer att bli en stor hjälp för oss, säger Enköpingsbon Sarah Björklund vars femårige son Vincent behöver hundarnas hjälp att hålla sig lugn när han är på sjukhuset.
EP har tidigare rapporterat om Vincents sjukhusrädsla. Så snart han närmar sig sjukhuset börjar han skrika och vill därifrån. Under besöken sitter han inte still och är otröstlig. Det enda som hjälper är om Luna eller Liona är med honom, då blir han lugn.
När beslutet att sjukhushundarna inte skulle bli kvar startade Sarah Björklund en namninsamling för att få Region Uppsala skulle ändra sig. Namninsamlingen fick över 5000 underskrifter men trots det stod det negativa beslutet fast.
Hon berättar att de sjukhusbesök som följt sedan hundarna försvann i april har varit tunga.
– Det blev en katastrof, Vincents trygghet var borta och det blev värre för varje månad. Vid en vaccination fick vi använda lustgas för att han skulle hålla sig lugn, säger hon.
Med start i mitten på januari nästa år är hundarna åter på Akademiska sjukhuset. Regionen har skrivit ett avtal med Sjukhushundar i Sverige AB som äger hundarna och landat på ett halvårskontrakt. En skillnad från tidigare är att de bara kommer att vara där en dag i veckan där de hjälper ett barn på förmiddagen och ett på eftermiddagen.
Diskussionen om hundarnas framtid har pågått i ett drygt år och har handlat om hur de ska finansieras.
– Det är andra saker i budgeten som fått stryka på foten för att vi ska kunna ha dem, till exempel administrationskostnader. Det är bra att de finns på plats, de hjälper många barn, säger Sjukhusstyrelsens ordförande, regionrådet Malin Sjöberg Högrell (L).
Kommer ni förlänga kontraktet efter att det har gått ut?
– Vi för en sån dialog men inget är bestämt ännu.
Att hundarna bara är anträffbara en dag i veckan innebär att Vincents sjukhusbesök behöver anpassas efter de dagar han kan träffa Luna och Liona men det är inget mamma Sara Björklund har något emot.
– Det viktigaste är att vi nu kommer att kunna besöka sjukhuset på ett sätt där Vincent känner sig lugn och att han får möjlighet att bygga upp en trygghet igen. För det anpassar jag mig gärna, säger hon.
Vad tänkte Vincet själv när han fick höra nyheten?
– Han blev jätteglad och ville genast åka till sjukhuset. Då kunde han ju träffa dem igen.