Från vänster Karolina Ozolins, Jessika Spångberg och Jessica Karlsson. På avdelningen Safiren på Lärlingens förskola i Romberga älskar de att vara utomhus. Deras tankesätt grundar sig i att det de gör ska ge ringar på vattnet. Barnen berättar hemma om vad de har gjort på förskolan och de hoppas att deras blogg och annan dokumentation ska inspirera vårdnadshavare att själva ta initiativ till att ta sig ut i Enköping.
– Vi kommer som tre. Alltid, säger Jessika Spångberg, förskolepedagog, när hon och två pedagoger till slår sig ned i ett lite lugnare rum på Lärlingens förskola i Romberga.
Tillsammans med Jessica Karlsson och Karolina Ozolins har hon hand om barngruppen Safiren. Nu är barnen tre år men de har känt dem sedan början av 2022. Då började pedagogerna arbeta ihop, och de är starkt fokuserade på hur de vill få barnen att känna sig som en del av samhället.
På Lärlingens förskola är de medvetna om att Romberga är ett av de områden som listats tillhöra hög del av utanförskap.
– Vi bor ju själva här och blev inte förvånade över att Romberga är på listan, men jag tycker det är sorgligt, säger Jessika Spångberg.
Hur märker ni av utanförskapet?
– De har ibland mindre ekonomi och det kan vara så att det bara är mannen som jobbar och kvinnan är hemma med barn. Hon kanske läser på SFI, sen blir det nästa barn hon är hemma med och får göra studieuppehåll. Vi har olika sätt att se på hur en familj är och lever, och det hänger också ihop med kulturella skillnader, säger Jessika Spångberg.
Många föräldrar till förskolebarnen kanske inte vågar prata om att de känner ett utanförskap och tycker det är lite tabu och lite pinsamt berättar pedagogerna. De har nära kontakt med familjer varje dag och önskar att fler vuxna vågade ställa frågor och ta för sig.
– Allt bygger på att skapa relationer både till barnen och föräldrar. Föräldrarna är a och o. De måste signalerna trygghet för att barnen ska känna så också, säger Jessica Karlsson.
På förskolan jobbar de framför allt väldigt mycket med att alla i barngruppen ska känna sig som starka och trygga individer.
De tre pedagogerna arbetar nära varandra med barngruppen Safiren. De planerar utflykter i både regn och sol. "Kan vi sjunga blinka lilla stjärna frågar de fast vi är ute och går i spöregn. Barnen är alltid så positiva" säger Jessika Spångberg längst till höger.
Hur vet ni när ni lyckats?
– Barnen ska kunna känna "vad vill jag?" Och att de är viktiga. Det märks när de kan säga stopp och till exempel vågar säga att jag vill inte leka den här leken just nu, säger Jessica Karlsson.
– När våra barn signalerar trygghet då vet vi att vi har lyckats. Det gör vi genom rutiner, ganska så fyrkantiga regler och ramar, för då vet barnen vad de kan förvänta sig, säger Karolina Ozolins.
På Lärlingens förskola vill pedagogerna ha ansvarstagande samhällsmedborgare. De tillbringar mycket tid utomhus och menar att barn som vistas ute i naturen bildar känslomässiga band och blir mer intresserade av att skydda den, och blir ansvarstagande samhällsmedborgare i framtiden.
– Vi varierar gärna våra lärmiljöer just för att man ska få se de olika utmaningarna. Olika saker man får tänka på eller visa hänsyn till. På Gröngarn träffar vi djur till exempel, det gör vi inte i skogen, säger Karolina Ozolins.
Pedagogerna ser sig själva som en viktig del i barnens integration i samhället. De tror starkt på att ge barnen en varierande miljö för att de ska känna att allt är tillgängligt för alla. Steget till att i framtiden kanske söka sig till aktiviteter inom friluftslivet eller föreningslivet ska inte ska vara så stort.
– Vår vision är märkbara resultat och inte bara mätbara, säger Jessika Spångberg.
"Det gynnar din kropp att vara ute. Får du koll på motoriken så får du lättare att sitta still i skolan sen. Det är viktigt att få automatiserade rörelser. Har du balans kan du koncentrera dig på att lyssna istället." säger Karolina Ozolins.
Hur gör ni för att nå föräldrarna?
– Vi som har jobbat med Safiren har ett arbetssätt som föddes när vi tog med barnen till skogen. Där märkte vi att barnen utvecklades mycket genom att uppleva. Då har vi fått en del barns föräldrar att också gå till skogen, de som aldrig varit där. Va, kan man gå dit och vara i skogen? Barnen ville ta med sina föräldrar på helgen och grilla korv och leka. Då har de vuxna också fått komma ut, säger Jessika Spångberg.
I hallen på förskolan hänger en stor karta med alla utflyktsplatser. Deras arbete mot utanförskap i Romberga börjar med barnen. De visar och erbjuder, sen önskar de att det smittar av sig och de vuxna hänger på. De är inte bara föräldrarna som de skapar en relation till, även äldre syskon och far- och morföräldrar kommer ibland till förskolan.
Utbildningsförvaltningen har satsat på en treårig utbildning inom Mångfaldens förskola som varit betydelsefull för språkutvecklingen, för att belysa vikten av det svenska språket i förskolan.
Pedagogerna som jobbar med Safirens barngrupp önskar att politikerna ska satsa ännu mer på förskolan och förstå hur viktig den är för barnen och deras familjer.
– Språket är en grundläggande del i att känna sig trygg i att kunna uttrycka sig på "rätt" sätt, samt förstå vad som förväntas av mig, säger Jessika Spångberg.
Förskolan ska kännas trygg och de ska bli starka individer som kan våga ta plats i samhället. "När våra barn signalerar trygghet då vet vi att vi har lyckats. Det gör vi genom rutiner, ganska så fyrkantiga regler och ramar för då vet barnen vad de kan förvänta sig" säger Karolina Ozolins.
Lärlingens förskola ligger i Romberga. Där går cirka 100 förskolebarn.
"Vi tycker att politikerna ska satsa ännu mer resurser på förskolan för att vår verksamhet är otroligt viktig för barnen och deras familjer. Så de får en bra start och förberedelse inför skolstart" säger förskolepedagogerna på avdelningen Safiren på Lärlingens förskola.
Jessica Karlsson, Jessika Spångberg och Karolina Ozolins har byggt en koja i Fagerskogen där barnen kan leka.
Jessica Karlsson, förskolepedagog på avdelningen Safiren på Lärlingens förskola i Romberga.
Karolina Ozolins, förskolepedagog på avdelningen Safiren på Lärlingens förskola i Romberga.
"Kottofoner". I skogen blir kottarna mikrofoner för barnen. Bara fantasin sätter gränser.
"Språket är en viktig pusselbit som vi vill ge våra barn och vi som pedagoger behöver vara språkmedvetna för att kunna sätt ord på vad vi gör och vad som sker. Språket är en grundläggande del i att känna sig trygg i att kunna uttrycka sig på ”rätt” sätt samt förstå vad som förväntas av mig" säger Jessika Spångberg, pedagog.
"I Romberga det är många barn och unga som bor.
Inget barn ska gå till skolan och ha ont i magen. Alla ska få vara med. Men hur får man det samhällsövergripande?" säger Jessika Spångberg om deras arbete för att barn inte ska växa upp i utanförskap.