Mycket blev fel när de två pojkarna skulle till hemmet i Litslena-Kälsta.
Kanske berodde det på att busschauffören fått en annan rutt inritad än den avsedda.
Kanske var det för att olika namn använts för samma plats – både folkbokföringsadressen Kälsta och det gamla gårdsnamnet Karlhäll.
Men den utlovade busshållplatsstolpen finns inte heller.
När bussen tog fel väg blev Emil orolig, men han är en tuff kille och pratade med busschauffören.
– Så chauffören fick numret av Emil och ringde hem till oss, berättar Agnes Johansson och sambon Björn Eriksson.
Men pojkarna berättade var de bodde.
– Som tur var hade busschauffören bra lokalkännedom och förstod vart Emil och Love skulle, så när turen var slut körde han hem dem hit, förklarar Björn Eriksson.
Emil, hur kändes det?
– Lite jobbigt, men sen styrde jag upp det.
Fast Agnes och Björn förstår att det kan bli fel. De vill att allt ska fungera, men det är inte felen som stör dem mest, trots allt.
– Att det blir fel är beklagligt, men det kan man förstå, det finns alltid en mänsklig faktor, säger de.
Det som oroar dem på riktigt är att de inte får svar från någon om det som är fel.
– Man blir bollad mellan olika personer och det blir som att vi ska vara kontaktpersoner mellan UL, Mohlins buss och kommunen, säger de.
Ulrika Björn, administrativ chef på utbildningsförvaltningen, förstår Björn och Agnes. Hon säger:
– Vi har hört det här på flera håll nu under skolstarten och vi har möte med UL och Mohlins buss inom en vecka eller två där vi ska ta upp det här.