En ovanligt hög ytterdörr välkomnar besökare till Fjärdhundragatan 50.
– Dörren och fönstren är stora, det gör att huset ser proportionerligt ut jämfört med husen bredvid, säger Johan Boström, som tillsammans med sin sambo Mia Näsström bott i den gamla doktorsvillan sedan 2021.
Johan Boström och Mia Näsström framför en ytterdörr som är mycket högre än gängse dörrar. Dörren är omkring 2,6 meter hög och en meter bred
Foto: Eija Salminen
Huset på Fjärdhundragatan 50 kallas i folkmun för Dr Nilsons hus eller doktorshuset. Här bor nu Mia Näsström och Johan Boström.
Foto: Eija Salminen
I hallen hänger en stor kristallkrona som går att hissa upp och ner via en knapp på vinden. "Den brukar vi klä med spindelnät till Halloween", säger Mia Näsström.
Foto: Eija Salminen
Hallen har 5,5 meter i takhöjd.
Foto: Eija Salminen
Köpebrev från 1936, när Enköpings stad sålde tomten till Doktor Gustaf Nilson.
Foto: Eija Salminen
Utdrag ur protokoll vid Byggnadsnämnden i Enköping, 1936.
Foto: Eija Salminen
Foton på när huset på Fjärdhundragatan 50 byggdes.
Foto: Eija Salminen
Lagfart för fastigheten n:o 1 i kvarteret Kalkonen, det vill säga Fjärdhundragatan 50.
Foto: Eija Salminen
Ritning på monogram för doktor Gustaf Nilson.
Foto: Eija Salminen
Monogrammet återfinns i den öppna spisen.
Foto: Eija Salminen
Fotografier från 1936 när bygget av villan på Fjärdhundragatan pågår. I bakgrunden syns brandstationen.
Foto: Eija Salminen
En artikel i Enköpings-posten från 4 maj, mest troligt från år 1936. I artikeln beskrivs ett rekordår för byggande i stan 1935 och hur nya bostadsområden växer fram, bland annat huset som Johan Boström och Mia Näsström köpte 2021.
Foto: Eija Salminen
– Jag hade ungdomsminnen av det här huset och tänkte gå på visningen för att uppleva minnen, men när jag steg in kände jag att det här var ju inte bra. Jag blev kär direkt, tänkte att det här huset är nog gjort för mig.
Det blev inget köp då, men när huset lades ut igen ett år senare blev det affär.
Huset byggdes 1936 av provinsialläkare Gustaf Nilson och var ett av de första husen på Fjärdhundragatan. I en artikel i Enköpings-posten från 1936 går att läsa “... i kvarteret Kalkonen norr om “Lilleberg” arbetas det på två byggen, därav en för Enköpingsförhållanden ovanligt ståtlig enfamiljsvilla.”
Genom dörren kliver man in i en hall med 5,5 meter högt i tak, en trappa leder upp till övervåningen och en gigantisk kristallkrona hänger ner från taket. Den hissas ner via en knapp på vinden. På väggen hänger en av Enköpingskonstnären Patrik Holmbergs största målningar, 1,8 gånger 1,4 meter stor, som följde med vid husköpet.
Hemma hos Johan Boström och Mia Näsström är konst av Enköpingskonstnären Patrik Holmberg dominerande.
Foto: Eija Salminen
Hatthyllan är inte original från huset, men passar väl in i miljön. Med hyllan följde ritningar, där det står att förebilden är den enda i världen.
Foto: Eija Salminen
En del av ett gammalt golv som kommit fram under renovering.
Foto: Eija Salminen
Brev med beskrivning av rockhängaren som hänger i hallen hos Johan Boström och Mia Näsström.
Foto: Eija Salminen
Hemma hos Johan Boström och Mia Näsström mäter vardagsrummet 61 kvadratmeter.
Foto: Eija Salminen
"Källaren hade en massiv mögelskada, här har vi bilat upp 7 ton betong och sanerat", säger Johan Boström.
Foto: Eija Salminen
Tidigare fanns här en brant och farlig uppfart från garaget mot Fjärdhundragatan med dålig sikt.
Foto: Eija Salminen
– Vi gillar hans konst och har flera av hans tavlor. Han har själv varit här och sa då att det är första gången ett av hans största verk ser ut som ett frimärke på väggen.
Tavlorna och en del Munkkeramik är egentligen de enda inredningsdetaljerna som paret bryr sig om.
– Vi är inte intresserade av inredning, vi gillar renovering och byggnadsvård, säger Mia Näsström.
– När vi köpte huset var det en massiv mögelskada i källaren, vi har bilat bort sju ton betong. Vi började med att gräva ner två miljoner i det som inte syns, men som varit nödvändigt för att huset ska fungera, säger Johan.
Stora delar av den 1 000 kvadratmeter stora tomten gjordes om i samband med dränering. En farlig uppfart från garaget mot gatan togs bort och en nedfart med gatsten till garaget gjordes från baksidan. Inne i huset är det hittills källaren som renoverats.
– Vi har hittat olika tekniska lösningar, som hur de har konstruerat avloppsstammar i golvet. Normalt lägger man det under huset, här har man gjort kanaler i källargolvet där man efteråt lagt rörstammarna. Igen av mina byggnadskunniga vänner har sett det förut. Det är också ovanligt att alla stuprör går ner i dagvattenledning, det är enormt mycket betongrör.
– 1939 tog man fram ritningar för att kunna göra skyddsrum under huset om det skulle bli aktuellt för man ansåg att huset var stabilt nog. Men det har aldrig blivit av och idag skulle man aldrig kunna göra det.
Skylten till köksingången sitter fortfarande kvar.
Foto: Eija Salminen
"Vi är så glada att de här originalgarderoberna fått vara kvar", säger Johan Boström.
Foto: Eija Salminen
"Den här "innebalkongen" har nog bara ett syfte, att man ska kunna tvätta fönster", säger Johan Boström, här med katten Ingrid som gillar att sitta och titta ut.
Foto: Eija Salminen
Johan Boström hade ungdomsminnen från huset, och blev kär när han var på visning. "Jag kände att det här huset är gjort för mig", säger han.
Foto: Eija Salminen
Mia Näsström och Johan Boström är ständigt igång med renoveringsprojekt i sitt hus.
Foto: Eija Salminen
Troligen gjordes första stora renoveringen av den andra ägaren, Elly Paulsson som också var läkare.
– Köket på 35 kvadratmeter var från början tre delar, med renseri, serveringskök och matlagningsdel. Vi ska göra om det igen en vacker dag, säger Johan.
De delar intresset för att bevara det gamla.
– Det här är en avskalad funkisvilla. Men den har ändå liv, något att plocka fram. I sin enkelhet finns det lite finess, säger Mia.
Till exempel är alla dörrar gedigna i teak.
– Alla dörrposter är i ek, tyvärr är de övermålade med vitt. Det äkta som vi tänker plocka fram finns där bakom, vi vill få tillbaka husets ursprungliga själ igen, säger Mia.
Johan Boström slappnar gärna av i sin fåtölj i favoritrummet, biblioteket, med ett glas whisky.
Foto: Eija Salminen
I jungrukammaren finns det kvar ringklockor, som man kan ringa på från olika platser i huset.
Foto: Eija Salminen
En hel korridor med linneskåp och en nerfällbar strykbräda är original. Bakom Mia Näsström är utgången till en balkong, vars enda syfte var för mattpiskning och vädring.
Foto: Eija Salminen
Biblioteket är favoritplatsen för Johan Boström och Mia Näsström. "Det är så rofyllt, man kommer undan renoveringsstöket", säger Johan.
Foto: Eija Salminen
Tomten vid gaveln har helt gjorts om. En ny nedfart till garaget med gatsten har Johan Boström och Mia Näsström själva lagt. Till höger syns flaggstången, som är det senaste tillskottet på fastigheten.
Foto: Eija Salminen
Huset på Fjärdhundragatan 50 kallas i folkmun för Dr Nilsons hus eller doktorshuset. Här bor nu Mia Näsström och Johan Boström.
Foto: Eija Salminen
Den som promenerar förbi på Fjärdhundragatan en vacker dag kan få se Johan Boström och Mia Näsström sitta vid sitt caféset.
Foto: Eija Salminen
Smala trappor leder till den tidigare jungfrukammaren.
– Här fanns det ringklockor från olika delar av huset. Idag är det fyra olika som man ringer på, bland annat från en klädkammare, som i original var ett mörkrum, antagligen för röntgenplåtar.
Favoritplatsen i huset är biblioteket.
– Här är det rofyllt, man är långt bort från renoveringsarbetet, säger Johan.