Moha Frikraft menar att hennes osynliga diagnoser är de svåraste funktionsnedsättningarna, eftersom de inte syns på utsidan.
Hon lär vara den mesta kända personen från Köping i Enköping. EP träffar Moha Frikraft i hennes butik Levande Oasen, hemma i Köping. Det blir snabbt tydligt att hon är en riktig charmör. Hon förklarar att hon ser på sina diagnoser som en gåva, något som hon uppmärksammar på sina sociala plattformar.
– Sådana personer som jag behövs i dagens samhälle. Det är mitt kall, att bidra med ökad kunskap för mångfald och ett fungerande samhälle, säger hon.
Hon lever med en svår dyskinetisk CP-skada som är en fastställd förlossningsskada. Det innebär att rörelser är ofrivilliga och svåra att styra över, men att de även kan bli förvridna och skruvande. Hon har också talsvårigheter samt neuropsykiatriska diagnoserna ADHD och autism, som hon fått i vuxen ålder.
– Jag har både synliga och osynliga diagnoser, vilket det finns mycket okunskap kring. Framförallt de osynliga, berättar Moha Frikraft.
– Jag brukar säga att de osynliga diagnoserna är mina svåraste handikapp eftersom de inte syns. Ingen kan se mitt inre kaos. Detta märker jag framförallt när människor dagligen tolkar mig som utåtagerande och aggressiv. Vissa tror att jag är full när de hör mig prata och så är det ju inte.
Varför väljer du att uppmärksamma om ditt liv i Enköping?
– Jag tycker väl om att provocera, säger Moha Frikraft med ett finurligt leende på läpparna och fortsätter:
– Nej, jag ska vara seriös. Jag tycker att mitt budskap är viktigt. Det är något som hela samhället, Sverige och världen borde ta del av. På något sätt så tror jag att om jag bara berättar, då försvinner okunskapen och det blir en större acceptans. Det skapar en större förståelse kring människor med funktionsvariationer.
Moha Frikraft är frekvent aktiv i olika grupper på sociala medier. Hon berättar att det inte bara är i Enköpingsgrupper. Gruppernas administratörer kan ta bort hennes inlägg, men väljer att inte göra det, säger hon. Något som hon är glad för.
Moha Frikraft har skrivit flera böcker om hur det är att leva med funktionsvariationer.
Det tillhör inte vanligheten att Moha Frikraft blir förlöjligad på grund av den hon är, utan raka motsatsen. På sina sociala kanaler möter hon en stor uppskattning.
Hennes första, och hittills enda, obehagliga händelse inträffade första gången i september. Något hon beskriver som chockerande.
– Jag har aldrig varit med om en liknande situation förut.
Det var en helt vanlig lördag som Moha Frikraft arbetade i butiken, när ett barn gick förbi och gjorde "fiskliknande ljud". Barnet kom tillbaka upprepande gånger, haltade och ryckte med händerna. Då förstod hon att det var henne som försöktes efterliknas.
– Efter det som hände kontaktade jag skolor och ville föreläsa. Redan från skolstart behöver man lära sig att bemöta olikheter. Olikheter är bra och alla människor är unika.
"Det gäller att alltid synliggöra problemet", säger hon.
Vad drömmer du om?
– Jag drömmer om att skapa ett samhälle för olikheter. Jag drömmer också om att bli mamma i framtiden, få en familj och bli kär.
Moha Frikraft berättar att hon aldrig har haft en vuxen relation. Hon tror att det är en ren biologisk instinkt att vilja skaffa barn och se dem växa upp till att bli egna individer.
– Att skaffa en partner är svårt när man har diagnoser. Jag upplever att människors okunskap ställer till det många gånger. Många tror till exempel att jag har samlag med mina assistenter och att jag är förlamad i underlivet, vilket inte stämmer.
– Jag kanske bara har träffat "knäppisar", jag vet inte riktigt. Jag har försökt att dejta, men många har inte ens dykt upp. Därför har jag inte fått chansen att bli kär.