Kommunens omvårdnadsboende Liljegården i Örsundsbro är ett av de boende som drabbades först, och värst av covid-19.
När chockbeskedet kom i början av mars, om att sju boende och även flera i personalen hade feber och hosta drog en rejäl svordom genom tankarna hos enhetschef Katarina Löfberg vid boendet.
– Sen var det isolering och kohortvård med skyddsutrustning som gällde, berättar hon när EP träffar henne och några ur personalen drygt två månader efter utbrottet.
Vid boendet var man tidigt ute med restriktioner kring corona och redan den 5 mars rekommenderade man att inga utomstående skulle komma på besök. Besöksförbud infördes den 13 mars.
– Vi tror att en kund blev smittad redan i början av mars. Kunden hade andra symtom än de som då beskrevs för covid-19, säger Katarina Löfberg.
Genom snabba beslut och personal som visste vad de skulle göra lyckades smittan i princip begränsas till en avdelning.
– Vi har ju haft kräksjuka några gånger och är vana att hantera smitta. Vi har färdigpackade lådor så vi kan vårda snabbt utan att behöva leta grejer. Det gick jättefort och i och med det tror jag att vi stoppade smittspridningen, säger sjuksköterskan Kicki Hammarlund.
– Och personalen har gjort ett fantastiskt jobb, det hade kunnat blivit ett katastrofläge, säger Katarina Löfberg.
Några prover på misstänkt smittade togs till en början inte av regionen. Katarina Löfberg lyckades själv med hjälp av regionens sektion för vårdhygien få utrustning och utbildning i provtagning så att man kunde få besked om de misstänkt smittade vid Liljegården.
– Nu finns ett mobilt team som åker runt och tar prover, sist vi beställde tog det mindre än en timme innan de var här, säger Katarina Löfberg.
När smittan var konstaterad ombads alla boende på Liljegården att hålla sig i sina lägenheter.
– Vi har demenssjuka här och det är svårt att få dem att förstå. Vi får ju inte låsa in dem och rätt vad det är har en liten tant irrat iväg en bit innan personalen hinner stoppa henne, säger Katarina Löfberg.
Mitt i kaoset började även skyddsutrustningen att sina. Tack vare allmänhetens engagemang lyckades man dock samla in tillräckligt med nya skydd.
– Det är en fruktansvärd känsla när man vet att personalen måste gå in och vårda utan skyddsutrustning, men tack och lov klarade vi oss från det, säger Katarina Löfberg.
Idag har man varken kunder eller personal med smitta eller misstänkt smitta. Men som mest var 12 kunder och 27 av de 65 anställda sjuka eller hade misstänkta symtom. En av kunderna har avlidit.
– Våra personalsamordnare har gjort ett fantastiskt jobb och löst vikariesituationen. Men jag tror väldigt många är trötta nu efter att ha varit på tårna så länge, säger Kicki Hammarlund.
Ewa Eriksson är en av de anställda som frivilligt jobbat flera veckor med just kohortvården.
– Man har en oro både för sig själv och omgivningen. Sen är det ett tungt jobb fysiskt beroende på hur sjuka kunderna är, det är som att ha gått i en dimma under hela mars, säger hon.
– Och det är jobbigt att se hur dåligt de äldre mår när de inte får ta emot besök, säger Madeleine Söderman.
Även om det varit en tuff tid för alla inblandade känner man en lättnad över att smittan ändå gått att stoppa.
– Och det känns väldigt skönt att man faktiskt kan bli frisk även om man är 96 år, säger Katarina Löfberg.