– Titta här, Noors glasäpple är en äppelsort som du kan hitta i gamla trädgårdar men riskerar att dö ut eftersom den inte förnyats på många år. Här försöker vi förnya det lilla bestånd som finns kvar, säger trädgårdsmästaren Malin Wedrén
Vi står i ett växthus i Svartbäcken, Åloppe, strax norr om Örsundsbro. Malin Wedrén berättar att de driver upp gamla odlingsvärda sorter av träd och bärbuskar, för att se om de klarar dagens förutsättningar.
– Här är plommonet stor grön Reine Claude, och här jobbar vi med en valnötssort som vi tror kan lyckas långt upp, kanske ända till Ångermanland, säger Malin Wedrén.
Det handlar om växtzoner. Om kulturlandskap. Om jordmån. Om risker och ännu mer om möjligheter. Allt vi ser i Svartbäckens trädgård har vuxit fram på bara drygt två år. Först nästa år har flertalet fruktträd fått det utseende och storlek som gör dem intressanta för kunden.
– Vi har gjort avgränsningen att det vi tar fram ska vara ätbart, alltså inte enbart till prydnad. Intresset att odla det som går att äta är en trend som växer till sig alltmer, säger sambon och kollegan Kalle Persson.
Historien om hur Malin Wedrén från Gävle och Kalle Persson från Sundsvall hamnade i Åloppe är lång och sträcker sig en bra bit ut i världen. Paret träffades på Wij trädgårdar i Ockelbo där de båda gick en trädgårdsmästarutbildning.
Dessförinnan hade de jobbat sig fram ute i världen för att få praktik. Malin som fårklippare på Nya Zeeland och som pärlodlare (!) i nordvästra Australien och Kalle bland annat som vingårdsarbetare i Frankrike och Spanien.
I Wijs växthus klickade det till mellan de båda.
– Allt stämde, skrattar Malin. Till och med drömmen om att ha ett eget trädgårdsmästeri där vi själva kan ta fram både nya och gamla arter av fruktträd och bärbuskar.
Sagt – och nästan – gjort. Att hitta rätt ställe var inte så lätt. Efter mycket letande köpte paret den lilla gården på en ås i Åloppe, med en yta på tio hektar, varav hälften är stenigt bete och utlånat till grannen. Resten av marken är alldeles tillräckligt för det som ska växa och förädlas.
Nära vägen mot Örsundsbro, och i motsatt riktning Ribbingebäck, finns vackert grönskande odlingsbäddar i mycket prydliga, färggranna rader.
– Här har vi också en del perenna grönsaker som rankspenat – en kulturväxt som fallit i glömska – och bland det mer förväntade växer åkerbär, strandkål och ostronört.
Varje lördag säljer paret snittblommor och grönsaker på Bondens marknad vid Katarina Bangata i Stockholm.
– Det är roligt att få reda på hur det gick med grönsaksplantan som kunden köpte i våras. Och här på hemmaplan är gemenskapen i Fjärdhundraland viktig med det stora kontaktnät föreningen gett oss. Allt fler besökare hittar också fram till vår gårdsbutik, säger Malin.
Hur ser verksamheten ut om fem år?
– Mer träd, mer buskar, mer av allt. Då är också vår fosfordamm klar. Där ska vi sedimentera och senare återföra fosforn i gödselvattnet från våra odlingar. Inget ska hamna i närliggande åar och sjöar. Kretsloppet är viktigt för oss.