Frågan är given:
Vilket är receptet för ett 65-årigt äktenskap?
Svaret kommer snabbt från Lasse i riktning hustru Barbro, som i sin tur ler instämmande:
– Att aldrig någonsin lägga sig osams.
Vi befinner oss i Hjälsta Bälsunda utanför Örsundsbro.
Boningshuset är vänligt gult, inramat av en lillstuga och en rejäl uthuslänga i falurött.
Här bor Barbro och Lasse Svederus som gifte sig i Hjälsta kyrka på midsommaraftonen 1953. Alltså för 65 år sedan! Midsommarafton det året var den 19 juni.
– Det vi firar heter något så fint som krondiamantbröllop, säger Barbro med ett skratt.
På kaffebordet står ett foto i fin ram. Två glada förväntansfulla ungdomar tittar in i bröllopsfotografens kamera. Barbro var 18 år, Lasse fyra år äldre.
– I dag har vi tre döttrar, två söner, åtta barnbarn och tre barnbarnsbarn. Vi har förökat oss rätt bra, menar Barbro.
Barbro är den femte generationen i rakt nedstigande led på gården, som enligt Generalstabens karta från anno dazumal bär namnet Månskenet. Varför detta poetiska namn?
– Kan vara för att månskenet speglar sig mycket vackert på mälarviken här strax intill, men vi vet faktiskt inte, säger Lasse.
Efter bröllopet 1953 bodde det nygifta paret Svederus tolv år i Kulla, bara fem kilometer bort. När barnaskaran växte blev den lilla stugan snart för trång. Samtidigt ville Barbros föräldrar flytta till ”undantaget” – som i det här fallet var övervåningen i det gula boningshuset.
Barbro med make Lasse, som egentligen var snickare, tog över släktgården.
– Arealen är bara 60 tunnland, eller 30 hektar, som man säger nuförtiden. Alldeles för litet för att leva på, så det blev till att vara månskensbonde, säger Lasse.
När barnen Irene, Isa, Ingela, Bjarne och Tord vuxit upp jobbade Barbro tolv år i köket på Biskop-Arnös folkhögskola.
Det hann bli 50 år som jordbrukare för paret Svederus. Idag är marken utarrenderad. Kor fanns det aldrig på gården. Däremot grisar. Barbro och Lasse var före sin tid och hade grisarna frigående, glatt bökande i en dypöl fylld med lervatten.
– Faktiskt är det många som än idag säger sig sakna våra grisar, som alltid glatt kom springande fram till stängslet. Grisarna blev också en slags milsten när någon behövde beskriva vägen, berättar Lars.
Midsommaraftonens gäster behöver inga vägvisare. Som vanligt när det finns anledning till fest samlas Barbros och Lasses alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn på gården Månskenet.