SM i segelflygning arrangerades under veckan på Långtora flygfält utanför Örsundsbro. En av deltagarna är Caroline Greiser, som deltar i klubbklassen.
Segelflygstävlan kan liknas vid flerdagarsorientering. Banan är mellan 10 och 75 mil. Man måste flyga inom en sektor för att få flyga vidare till nästa sektor. För att bevisa att deltagarna har passerat runt hela banan registrerar en GPS-logg planens rörelser.
Piloterna i segelflygplanen flyger som ormvråkar, genom att hitta termik och cumulusmoln. När solen skiner, värms marken upp och det bildas varma luftströmmar. Piloterna hittar dem, försöker cirkulera upp med varmluften och sedan glider de till nästa luftpaket. För deltagarna är det lättare när det är molnigt eftersom att moln visar var värmepaketen finns. Då går det att färdas stora distanser.
– Det gäller att både hitta termik och åka åt rätt håll. Man flyger igenom en brytpunkt som har cirka 500 kilometer radie, för att flyga vidare till nästa. Den som flyger snabbast vinner. Alla måste vara uppe i luften och få chansen att hitta termik. Man måste anmälan över radion när man passerar startlinjen, säger Caroline Greiser.
Fem bogseringsplan transporterar upp de 48 ekipagen upp till ungefär 750 meters höjd innan starten. Tre klasser deltar: Klubb, 18 meter (lite bättre prestanda än klubb) och 20 meter tvåsistsklass.
– Det bästa är med att få segelflyga är att få se landskapet ovanifrån, att vara däruppe. Att få se fåglarna när de glider, svänger i luften och följa efter dem är häftigt. Men även att ha möjlighet att få göra det tillsammans med sina medtävlare. Man lär sig av varandra. De snabbaste piloterna drar med sig resten av fältet, säger Caroline Greiser.