"När detaljplanerna i de aktuella områdena fastställdes exsterade inte miljöföroreningar i samhällets medvetande. Det kom senare", säger planchefen Patrik Holm.
De 28 fastigheter där markföroreningar hittats av länsstyrelsen ligger i två områden i Salnecke; vid Syrenvägen och vid Lindvägen.
Båda dessa områden planerades innan millennieskiftet, en av detaljplanerna antogs år 2000 och den andra 2001.
Inte någon av dem berör det faktum att handelsträdgårdar tidigare funnits där och därmed risken att marken kunde vara förorenad av kemikalier och miljöfarliga ämnen.
– Idag är det en självklarhet att utreda sånt i detaljplanearbetet men då var det inte så. Samhällets medvetenhet har kommit senare, säger Patrik Holm.
Avgörande för förändringen var när all miljölagstiftning samlades i miljöbalken 1999 och det samtidigt slogs fast att en hållbar utveckling ska främjas och att nuvarande och kommande generationer ska kunna leva i en hälsosam och god miljö.
Så det är först efter millennieskiftet som miljökonsekvenser började integreras i detaljplanearbetet.
I närheten av Lindvägen ligger området som idag kallas Salnecke park. Även på den platsen har det tidigare funnits handelsträdgårdar och i marken fanns föroreningar. Men eftersom detta område planlades sju år efter områdena vid Syrenvägen och Lindvägen utreddes föroreningarna i planarbetet och krav ställdes på hur ett kommande byggnadsarbete skulle genomföras för att föroreningarna inte skulle sprida sig.
På kommunens miljöavdelning arbetar man nu bland annat med den utredning som man hoppas ska leda till ett svar på frågan vem som är ansvarig för föroreningarna. Som EP berättat tidigare har avdelningen utökat bemanningen med två nya tjänster med anledning av det inträffade.
– Det är många frågor som vi måste få svar på. Vi behöver få fram gamla handlingar från arkivet för att lista ut vad som skedde för 25 år sedan, säger miljöchefen Frida Eningsjö.
Hon berättar att det först handlar om få fram en huvudman för respektive område, det kan vara ett företag eller landa på kommunen om ingen kan anses ansvarig.
– För att kunna sanera föroreningarna behöver vi få fram huvudmän som vi kan kravställa. Exempelvis behöver fler prover tas, säger hon.
Kostnaden för saneringsarbetet tror Frida Eningsjö att staten kommer att stå för, om ingen verksamhet kan anses ansvarig.
– Regeringen prioriterar den här typen av föroreningar och hittills har ingen nekats bidrag, säger hon.