För att ta sig hit bär det av norrut i Enköpings kommun, förbi Härnevi och till Torstuna. Vi pratas vid i köket på gården med adress Vånsjö 4. Utanför står en buss lackerad med texten ”Carlssons Buss i Vånsjö”, plus ett par traktorer och några jordbruksmaskiner.
– Affären här i Torstuna la ner för mer än tio år sedan. På fredagarna kör jag en runda här på småvägarna och plockar upp pensionärer som behöver komma till Fjärdhundra för att få handla, säger Lena Carlsson.
Pappa Carl-Rune var lantbrukare i Vånsjö och när granngården blev till salu 2011 insåg hon att det här var ett tillfälle som inte fick missas. Sedan några år driver Lena Carlsson båda jordbruken, parallellt med taxirörelsen och busstrafiken.
– Jag gör det inte ensam. Jag har två anställda chaufförer och två söner, Alfred, 23 år och Eric, 20, som har ansvar för var sin gård.
Buss har Lena Carlsson kört i 30 år. Först som chaufför åt pappa Carl-Rune, som hade skolskjutsar som extrajobb vid sidan om lantbruket, och från år 2000 som egen företagare.
– Som riktigt ung jobbade jag på Trygg-Hansas kontor i Enköping. På morgonen körde jag skolbarnen från Tjursåker och Rekasta till Rombergaskolan, och parkerade sedan bussen framför jobbet.
Under några år konkurrerade Lena med pappan om kunderna, men de var inte så allvarliga konkurrenter ändå:
– Vi körde under samma firmanamn, men var ändå fristående enskilda företagare. Nu är det rätt så många år sedan pappa lade av både med gården och åkeriet, en bit över 80 år som han är.
De båda gårdarna i all ära, men det är bussåkandet som Lena pratar mest om:
– Numera har jag bara en liten buss och kör enbart beställningstrafik sedan vi smååkare blivit av med kommunens skolskjutsar.
När Lena Carlsson berättar om den här delen av åkeriet förstår vi att det handlar om så mycket mer än ”att köra buss”.
– För mig är den sociala biten värd så mycket. Att få lära känna passagerarna som nästan alltid är boende här i trakten och att få känna att jag gör nytta och kanske bidrar till mindre ensamhet för någon.
Lena Carlsson berättar om turerna med äldre till lanthandeln i Fjärdhundra, om körningar till 50-årsfester, bröllop och begravning. Om damgänget i Örsundsbro som varje vinter studerar ett nytt landskap, för att sedan göra en resa dit med Lena vid ratten.
– Kanske är jag litet gammalmodig, men jag sätter den personliga kontakten högt, som att bära matkassen ända till dörren, hjälpa de gamla in i bussen och kanske berätta litet spontant om det som passerar utanför bussfönstret.
Bland de mer ovanliga körningarna finns några av äldre datum – nämligen när elitseriespelaren Lena Carlsson, körde pingiskompisarna i Bahco och Stratos till bortamatcher i ligan. För egen del blev det ett SM-brons.
– Jag är inget för långjonglörer, utan ville att något ska hända. Bollen tre gånger över nät, sedan small det.
Den otåligheten finns kvar hos företagaren Lena Carlsson. Om det inte är administration av jordbruket, hjälper hon mer än gärna sambon Ruben att köra lastbil i hans firma, säljer björkved till pizzerior i Enköping, eller klättrar upp i traktorn för att plöja – så långt tiden räcker.
– Om man bara vill, så funkar det. Jag har bara sååå roligt. Varje dag.