Youliann Bourgeois-Dürr är bara 12 år och har spelat cello sedan han var fem år. Han spelar med inlevelse och passion.
12-åriga Youliann Bourgeois-Dürr har spelat cello sedan han var fem år. Han ville verkligen komma på det här lägret och är den yngsta deltagaren som fick följa med utan sina föräldrar. Youliann Bourgeois-Dürr kommer från Kehl, i Tyskland precis vid den gränsen till Frankrike.
– Jag har aldrig varit i Sverige. Så det kändes som en ny spännande erfarenhet för mig, säger han.
Theresia Schiessling och Youliann Bourgeois-Dürr jämför blåsor. De är bara inne på den tredje övningsdagen, men fingrarna har redan fått bekänna färg.
Den unge cellisten säger att han känner sig väldigt starkt kopplad till sitt instrument. Han har förberett sig för lägret genom att lyssna in sig på många stycken i alla möjliga olika genrer för att kunna hänga med i tempot när han spelar med andra.
– Man kan spela bas och riktiga melodier på cello. Det ligger precis mellan de två, det är det jag gillar, beskriver han.
Ken Hasler, Youliann Bourgeois-Dürr, Philipp Emelin och Tyra Isberg.
Fullt fokus för de som leder melodin. Theresia Schiessling och Rune Holmkvist.
Ett känt stycke som ensemblen tränar in.
Celloläraren Jonathan Nestler och hans celloelever kommer från Freudenstadt i södra Tyskland. Han säger att ju tidigare ett barn börjar spela stråkinstrument, desto bättre.
– Man får en otrolig fördel om man börjar spela cello som ung. Youliann var bara fem när han började, men han är en väldigt begåvad cellist, så han har stor potential att bli en musiker och välkänd cellist. Han är redan en mästare på cello, säger Jonathan Nestler.
Youliann Bourgeois-Dürr fyller i:
– Det är viktigt att man har passion. När jag förberedde mig så lyssnade jag in mig på alla stycken för att kunna ha musiken i örat medan jag spelar.
Ken Hasler tog flyget från Japan för att delta i just det här lägret.
Ken Hasler är hälften japan och hälften tysk. Han bor i Yokohama i Japan och är 17 år gammal. När han var två och ett halvt år flyttade familjen från Japan till Tyskland och det var där han började spela cello, för att sedan flytta tillbaka till Japan igen. Han bestämde sig för att cello skulle bli hans instrument efter att ha sett slutscenen i en film:
– Jag såg filmen "Master and Commander" och i sista scenen var det två personer som spelade ett stycke av Boccherini (italiensk kompositör och cellist). Så då började jag i cello. Nu är mitt mål att spela tills jag dör.
Han har saknat att spela med andra, då den tyska skolan han går i hemma i Japan inte har någon ensemble där han och andra stråkmusiker kan spela tillsammans. Enligt hans uppfattning är cellon är bättre än fiolen.
Ken Hasler övar minst 30 minuter varje dag på sin cello. Han hänger sig helt och hållet åt instrumentet.
– Cellon är bättre för att den har lägre toner. Så jag gillar det. Jag gillar volymen i det här instrumentet, det är fint, säger han.
Emilia Nestler, celloläraren Jonathan Nestlers dotter.
Lea Girrbach är med från Tyskland.
Theresia Schiessling, 16 år, är Enköpingsbo och började gå till Camilla Martinsson på Kulturskolan för att lära sig spela cello då hon var fem år gammal.
– Man är så nära med instrumentet. Man sitter ju och nästan kramar om det, vilket är väldigt fint tycker jag. Sen tycker jag att det är coolt att man kan spela så många olika musikstilar med cello. Jag har spelat pop-grejer och på bröllop med cello, säger hon.
Hela Theresia Schiesslings familj är musikaliska och de spelar piano, nyckelharpa och cello.
Ungdomarna och några av de vuxna bor tillsammans i ett hus i Fjärdhundra under celloveckan. Deltagarna tycker det är "roligt, galet och chill" att bo tillsammans med andra ungdomar som älskar musik och att spela instrument.
Lea Girrbach och Camilla Martinsson, cellolärare för de svenska ungdomarna.
Camilla Martinsson arbetar på Kulturskolan i Enköping och en dag i veckan i Tierp med att lära ut cello.
– Det är kul. Det är väldigt fritt. Man får göra lite vad man vill. Det är många cykelutflytker och på kvällarna spelar vi alltid spel länge, säger hon.
Celloveckan ordnas av Kulturskolan Enköpings celloensemble och Paddebo kulturförening tillsammans med den tyska celloläraren Jonathan Nestler. Veckan ger ungdomarna en chans att komma ut ur sina tonårsrum, åka till och upptäcka ett nytt land, samt kanske viktigast av allt att få spela med andra cellister i en ensemble.
Jonathan Nestler berättar att i Tyskland övar de åtta timmar cello under liknande läger som detta. Men i Sverige blir det färre timmar, på grund av det svenska fikat.
– Vi kör fem timmars övande här, för här har vi också det svenska fikat som vi måste ta paus för. Det är viktigt, säger han med ett skratt.
Under celloveckan är det cyklar som barnen, ungdomarna och de ansvariga vuxna för lägret tar sig fram med. De åker på cykelutflykter i Fjärdhundra och upptäcker närområdet.
Inne i Kyrkans Hus syns huvudet på ett cellofodral, som cellon transporteras i under flygturen mellan Tyskland och Sverige.
Åsa Lansfors Lindlom är ordförande i Paddebo kulturförening och är den som har haft kontakten med den tyska celloläraren och ordnat boende åt dem i Fjärdhundra. Hon säger att samarbetet mellan henne, Jonathan Nestler och den svenska cellolärarinnan Camilla Martinsson från Kulturskolan Enköping har fungerat toppen.
Felix Janßen-Müller är också cellolärare och håller i undervisningen för några av styckena som ensemblen övar på. Han kommer från Gütersloh i Tyskland.