Ett stort antal rökdykare sökte igenom radhuset för att kontroillera att ingen blivit kvar i den rökskadade bostaden.
En måndag i början av oktober utbröt en brand hemma hos Pia Hultqvist på Munksundsgatan i Enköping. Pia hade jobbat helg, var ensam hemma och låg och sov. Plötsligt började brandlarmet i hemmet tjuta, hon vaknade och kände en stark röklukt. Då gick hon ner från övervåningen för att lokalisera varifrån röken kom. I vardagsrummet stod en eldriven fåtölj i lågor. Pia slet då av sig nattlinnet i hopp om att kunna kväva elden med tyget. Det var lyckat till en början, men sen tog även nattlinnet eld.
Pia försökte använda en brandsläckare, men fick den inte att fungera. Strax därpå tog elden ytterligare fart. Lågorna slog ända upp i taket och bostaden fylldes med svart rök. Då tog Pia tag i sin hund och två katter för att se till att rädda dem. Hon lyckades få ut hunden Wilma och en av katterna, Linus, men tappade greppet om katten Gurkan, som vände in i det rökfyllda huset igen.
Gurkans liv gick inte att rädda.
– Brandmännen hittade Gurkan, enligt dem så var han rökskadad men inte brandskadad. Han var så vacker och så rolig, men nu vilar han här ute på landet, säger Pia Hultqvist.
Efter att Pia fått ut två av husdjuren på gatan skrek hon på hjälp från grannarna, och de kom till undsättning.
– Det kom folk springandes. Min granne mittemot såg att jag inte hade några kläder så han kom med filtar. De sprang och varnade varandra och hämtade kläder till mig. Ibland har jag funderat på hur det är med mänskligheten egentligen, men nu vet jag att den är fantastisk.
Pia kördes med ambulans till lasarettet där hon vårdades för rökskador och fick syrgas. EP:s reporter på platsen såg när Pia blev lagd på bår innan hon fördes till lasarettet. Då hade hon så mycket sot i ansiktet att hon var oigenkännlig.
– Jag låg på lasarettet med syrgas i flera timmar och hade slangar och nålar överallt. Jag hade inte sett hur jag såg ut, det var en sköterska som tvättade mig och när jag tog av mig glasögonen kallade de mig för pandan.
När Pia reflekterar över vad som hänt så kommer hon fram till två slutsatser.
– Hade jag inte haft en fungerande brandvarnare hade jag inte suttit här idag. Och om jag hade fått för mig att vända om och försökt få tag i Gurkan, jag kanske hade fått tag i honom, då hade vi dött båda två. Så är det bara, säger Pia Hultqvist